…

…

Igår tänkte jag skriva ner lite intryck och reflektioner så här ett år efter valresan till USA. Kanske från valdagen, den demokratiska valvaken och vandringen hem genom Washington. Natten som inte liknade något annat jag varit med om. Ikväll kände jag ingen inspiration, så det får vara. Det får räcka med en bild på Washington Monument, tagen dagen efter Obamas segernatt.

Monumentet började förresten byggas 1848 och slutfördes 1884, det kom ett inbördeskrig emellan. Det har klarat många stormar under sina 125 färdiga år. Fortfarande är det världens högsta stenskultpur, nästan 170 meter. Rest helt utan kranar från Alimak i Skellefteå – Västerbottens verkstad nr 1. Man undrar hur de gjorde. Historien imponerar ofta mer på mig än nutiden.

Bilden är lite blåtonad och bilden av USA ett år efter valet är väl också lite "blue". Man behöver inte vara USA-hatande ny- eller gammelkommunist för att inse att deras enorma budgetunderskott och statskuld fortfarande är ett farligt tungt sänke för världens ekonomi så som vi känner den.

Det vore onekligen enklast för oss om det gick att hitta en väg ut ur deras nuvarande situation. USA:s medborgare brukar stå för rätt mycket av vår välfärd. Genom handel med oss, och genom köp av varor helt eller delvis tillverkade i Sverige. (Råkar du på politiker som säger att de finansierar välfärden – spring!)

Så här på årsdagen efter valet får man konstatera att Obama inte har det lätt. Det handlar inte bara om enskilda problemområden. Att bära på så stora förväntningar som han måste vara en mardröm i sig. Thomas Friedman på "The New York Times" sa nyss: ”Obama behöver stimulera sitt presidentskaps prosa genom att återta sin kampanjs poesi”. Frågan är om det räcker.

…