Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Obama

Inte mycket Obama

Av , , 2 kommentarer 4


Dagen började ambitiöst. Jag tog med mig en liten blåtandshögtalare i jackfickan för att höra P1:s direktrapportering på cykelturen till Liljaskolan i Vännäs. Gillar ju att POTUS kommer på besök, även om jag inte håller med honom och USA i allt.

Sen dråsade den nära verkligheten över mig. Jag har kanske hört minst om presidentbesöket av mina närmaste politikerkollegor. Inte sett en sekund av något än och bara hört litegrann efter morgonens cykeltur.

Efter en aningen lång dag har det varit politiska handlingar och politiska samtal. Av det lokala slaget. Snart tänker jag ta en titt på vad som timat på besöksfronten.

Vi ska veta att utan USA har inte vår välfärd sett ut som den gör. Det är inte ens säkert att Sverige och Europa funnits som vi känner det utan deras medvetna stöd. Då tänker jag på den röda diktaturens aggressiva galenskap. 183 588 unga amerikanska män dog också i ett krig för en dryg pensionsålder sedan för att rädda Europa från den bruna diktaturens vansinne. Totalt dog över 400 000 av deras unga män i det kriget.

Nog har vi orsak att säga välkommen till USA:s president. Även om man som jag skulle vilja reformera deras släpphänta och skenande nätövervakning (Hello NSA!), hoppas att de undviker fällan Syrien eller har synpunkter på annat.

Nu är det dags för mer Obama.

Svårt dilemma

Av , , Bli först att kommentera 7


Jag tycker att Fredrik Reinfeldt tagit ett klokt beslut i frågan om Syrien. Hans budskap är att vi inte ska delta militärt och att väst bör vara återhållsamt. Trots den fruktansvärda situationen i landet med alla dessa offer och med de många gasade vars död regimen mycket troligt också ligger bakom är ett anfall mycket vanskligt.

Den välrustade och oberäknelige Assads reaktioner är helt oförutsägbara och jag hoppas att västmakterna har självkänsla nog att stå emot hans hetsande hån. Ingen kan förutse följderna av varken begränsade angrepp eller av att regimen kanske försvagas så mycket att den stora jihadistdelen i oppositionen får fritt spelrum.

Arabförbundet vill ha hjälp, men inte militär sådan. Det behövs heller inte många exempel på ”friendly fire” eller tillfällen med ovanligt många civila offer för att anfallande västmakter ska tappa vänskapen hos dem som vill se västs kryssningsmissiler flyga in över Syrien.

Att Syrienstöttaren Ryssland inte använder sin makt och sitt inflytande till att få slut på övergreppen mot civilbefolkningen är en skam. Kanske hoppas man på ett amerikanskt anfall som kan leda till att den gamle arvfienden tappar mark, kraft och stöd.

President ändå

Av , , Bli först att kommentera 7


Natten för fyra år sedan var jag på en demokratisk valvaka i Washington där en måttligt överviktig nästan kunde gå på de ångande förväntningarna i lokalen. Inte minst de färgade lyftes av en enorm glädje och påtaglig självkänsla ju längre natten led, vilket man förstås unnade dem efter allt deras förfäder upplevt.

Stämningen i lokalen var närmast religiös och det kändes som min skepsis över möjligheterna för Obama att ens komma i närheten av att motsvara de retorikdrivna förhoppningarna var nästan hädisk. Det här låter kanske som en dryg och lättköpt efterhandskonstruktion, men jag var glad att den jublande massan inte kunde se mina tvivel. Men visst var det en upplevelse att få vara där. Bara att gå hem genom natten med alla signalerande bilar, t.o.m. brandbilar, var speciellt för en stel svensk.

I natt har jag pendlat mellan lust att följa resultatrapporteringen och goa sängen och till slut vann den sistnämnda valet. USA får sin president min uppmärksamhet förutan och jag kommer att göra ett bättre jobb i Bjurholm i morgon med lite fler timmar investerade i sömnbanken.

För mig saknas dessutom någon kandidat att stödja.

Fel om moderater, Kalle

Av , , 12 kommentarer 16


”Varför erkänner moderater inte att de är som Mitt Romney?” Det är väl det egentliga innehållet i den fråga som Kalle i Brån tycks ställa i min och andras riktning och som jag nyss började svara på. Jag har bemött den sortens frågor tidigare, men vi tar det en gång till med ett nytt namn. Det blev så många ord att det blir ett eget inlägg.

Jag tror att Mitt Romney delvis personifierar den bild som många på vänsterkanten vill ha av moderater. Han är ju t.ex. jätterik. (Även om han inte alls är lika rik som toppkommunisterna i Kina.) När moderater själva inte känner igen sig och inte skulle vilja ha honom som ledare accepteras det inte riktigt. T.o.m. Dalademokraten skriver på ledarplats att nästan inga svenskar gillar politiken Romney för (idag). Att jämföra honom med Moderaterna är fel, Kalle.

Jag har inte haft möjlighet att följa debatten som vid förra valet, då jag dessutom var där, men MR-känslan av snabbt förändringsbar ”produkt” ger i sig en konstig smak i munnen. Det var inte många år sedan Romney i hemstaten genomförde en sjukvårdsreform som liknar Obamas reform som han nu kraftigt bekämpar. Man kan diskutera utformning, men att alla ska omfattas av en sjukförsäkring är bara så självklart att det inte behöver diskuteras. Liksom att en mångmiljardär ska betala större andel skatt än en lärare.
Det finns områden där man tycker att han i huvudsak har rätt, men i stort är det som t.ex. Edward Riedl varit inne på. USA är USA och så väsensskilt från Sverige att enkla jämförelser blir omöjliga. Vad gör den som odlar sådana t.ex. med att majoriteten bland arbetarna på sina håll tycks vara övertygade republikaner?

Sen är det något sjukt med hela det amerikanska kampanjsystemet. Jag minns känslan av luftslott och orimliga förväntningar på Obama från förra valkampanjen som jag följde några dagar i New York och Washington. Jag vill varken vara eller låta dryg, men på den euforiska demokratiska valvakan i huvudstaden hade jag svårt att hålla borta tankarna på hur det ofrånkomliga bakslaget för Obama skulle påverka samhälle och individer. Jag kunde inte kvitta mig med känslan av att han aldrig skulle kunna leverera i närheten av de förväntningar kampanjen byggt upp. Det är inte svårt att förstå besvikelsen.

Mitt Romneys bakslag skulle på kort sikt kunna bli än större. Man brukar inte nå popularitetens höjder genom att sanera allvarligt sjuka finanser. Särskilt inte om folk tycker att man lovat en quick fix med snabbt återkommande glans som i fornstora dagar och har en nyliberal övertro på dynamiska effekter.

Jag är kraftigt ”out of fashion”, men när det ser dåligt ut har jag mer känsla för löften i stil med det Churchill sa 13 maj 1940 när Hitlers omänskliga stats- och krigsapparat fått växa sig stark och till synes oövervinnelig. Efter att då ha vunnit valet och blivit premiärminister sa han: ”Jag har inget annat att erbjuda än blod, möda, tårar och svett.”

På sån sanning vinner man sällan val. Men i det fallet faktiskt seger. Inte minst tack vare USA.

En svensk att vara stolt över

Av , , 2 kommentarer 6

I torsdags hyllades han av president Obama i en videohälsning till Sverige.

I söndagens DN skriver Peter Wolodarsky om Raoul Wallenberg som räddade många judar i Ungern  från en säker död, bland annat genom att ge dem svenska pass. Hans hållning och gärningar avvek starkt från återkommande svensk undfallenhet mot både Tyskland och Sovjet under andra världskriget och det kalla kriget.

När andra världskriget var slut drabbades han själv av den den svenska regeringens stora undfallenhet. Man gjorde inte mycket för att få tillbaka honom från Stalins fängelsehålor. Han avrättades sannolikt där 1947.

Vi minns många som gjort storverk av mindre betydelse. Raoul Wallenberg gjorde storverk av större slag. Han förtjänar att bli ihågkommen, som också Obama signalerar.

Det är sorgligt att idag höra antisemitiska toner från Ungern som i någon mån påminner om den tidsepok när Wallenberg utförde sin stora insats där.

Obama då

Av , , Bli först att kommentera 2

Det är lite åldersvarning när man upprepar vad man sagt förr och det börjar komma "vad var det jag sa"-vibbar. Jag hoppas att jag inte ska bli så väldigt tillbakablickande, varken nu eller senare.

Hur som helst hittade jag nyss det här blogginlägget, skrivet strax innan jag åkte till USA och presidentvalet 2008. Överskriften var: "Skjuter Obama sig i foten?"

Det är inte små förväntningar Obama bygger upp med sitt lite diffusa budskap om ’Change’. Förändring. Ibland infinner sig en känsla av att människor får fylla begreppet Obama tillhandahåller på egen hand.

Det finns en ’nersida’ i det välpolerade mantrat.
Kommer han att få ihop en administration som fyller kostymen strateger och ’spinnerskor’ har tillverkat med löftet om Förändring?
Hur stort manöverutrymme kommer små dödliga människor att ha i de stormiga, trånga och grynniga farvatten där de ska segla det stora Amerikaskeppet?

Kan varan människorna nu hoppas på och ser framför sig levereras i förväntad mängd och kvalitet om han skulle vinna? Hur blir det om inte?

 

Ja, det kan man fråga sig.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Det går upp och det går ner

Av , , Bli först att kommentera 3

Det är ganska fantastiskt hur saker kan förändras.

5-7 oktober genomförde CNN en undersökning om amerikanernas inställning till Obama och Bush. Man sökte invånarnas svar på vilken som ansågs som den bäste presidenten.

47 % svarade Obama och 45 % Bush. Urvalet var inte så stort, som en svensk "sista-veckan-innan-valet"-undersökning ungefär. 1008 svar säger ändå något.

Jag upplevde den fullständiga euforin påen demokratisk valvaka i Washington under senaste presidentvalsnatten. Om man där och då hade sagt att det skulle bli ett liknande opinionsresultat som i helgen hade inte många trott det. Säker inga i just den lokalen.

Det går upp och det går ner. Rätt snabbt.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Så här på årsdagen

Av , , 4 kommentarer 3

Igår tänkte jag skriva ner lite intryck och reflektioner så här ett år efter valresan till USA. Kanske från valdagen, den demokratiska valvaken och vandringen hem genom Washington. Natten som inte liknade något annat jag varit med om. Ikväll kände jag ingen inspiration, så det får vara. Det får räcka med en bild på Washington Monument, tagen dagen efter Obamas segernatt.

Monumentet började förresten byggas 1848 och slutfördes 1884, det kom ett inbördeskrig emellan. Det har klarat många stormar under sina 125 färdiga år. Fortfarande är det världens högsta stenskultpur, nästan 170 meter. Rest helt utan kranar från Alimak i Skellefteå – Västerbottens verkstad nr 1. Man undrar hur de gjorde. Historien imponerar ofta mer på mig än nutiden.

Bilden är lite blåtonad och bilden av USA ett år efter valet är väl också lite "blue". Man behöver inte vara USA-hatande ny- eller gammelkommunist för att inse att deras enorma budgetunderskott och statskuld fortfarande är ett farligt tungt sänke för världens ekonomi så som vi känner den.

Det vore onekligen enklast för oss om det gick att hitta en väg ut ur deras nuvarande situation. USA:s medborgare brukar stå för rätt mycket av vår välfärd. Genom handel med oss, och genom köp av varor helt eller delvis tillverkade i Sverige. (Råkar du på politiker som säger att de finansierar välfärden – spring!)

Så här på årsdagen efter valet får man konstatera att Obama inte har det lätt. Det handlar inte bara om enskilda problemområden. Att bära på så stora förväntningar som han måste vara en mardröm i sig. Thomas Friedman på "The New York Times" sa nyss: ”Obama behöver stimulera sitt presidentskaps prosa genom att återta sin kampanjs poesi”. Frågan är om det räcker.

 

Obama och Reinfeldt

Av , , 4 kommentarer 0

Tänkte skriva lite om detta med de "galna" dagarna vid valresan till New York och Washington för precis ett år sen. Det blir i så fall i morgon, eller rättare sagt senare idag.

När jag ser dagens bilder i tidningarna och nyhetsinslagen i andra media (se presskonferensen längs ner på sidan i DN) så måste jag säga att jag inte hade kunnat tänka mig dem för ett år sedan. En trött Obama och en pigg Fredrik Reinfeldt. Det var nog inte "bilden" för ett år sen. Man hade kanske inte heller väntat att de skulle sitta och kalla varandra vid förnamn vid en presskonferens.

Att Obama skulle komma ner på jorden från sina obegripliga höjder var väl bara en fråga om tid. Han har inte haft en alldeles lätt resa hittills och den ser inte så lättsam ut framöver heller.

För en del måste det väl vara lite överraskande och svårsmält att se Sveriges statsminister och USA:s president tillsammans och motvilligt tvingas inse att Fredrik Reinfeldt är den "progressivare kraften" vad gäller flera viktiga frågor. Det blir lite problem med världsbilden, för några.

 

 

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Devalvering

Av , , 4 kommentarer 1

"Nedskrivning av värdet". Nog lutar det åt det hållet vad gäller valet av fredspristagare den här gången.

Idag ringde reseledaren för valresan jag var med på för knappt ett år sedan. Vi delade förvåningen över valet av att ge fredspriset till Barak Obama. Kulmen på förra årets tur var besöket på Georgetown University och den osannolika valnatten i Washington där vi var med på en demokratisk valvaka. Förväntningarna var enorma , främst bland de färgade. Intensiteten i valarbetet och firandet var långt från allt som skulle kunna tänkas i Sverige.

Vi träffade också SvD:s Karin Henriksson i Washington. I dag är även hon mycket förvånad över valet.

Man ska inte ska förakta möjligheterna som ligger i en positiv framtoning och atmosfär, men brukar inte fredspris delas ut till dem som hunnit leverera?

Jag väntar fortfarande på att få veta vem Obama egentligen är och vart han tänkt sig.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,