…

Det har jag inte gjort på ett tag. Äter svensk mat, egentligen italiensk, och har aldrig upplevt Arlanda så hemtrevligt vad jag minns.

Lugn och närmast händelseslös hemresa då allt gick som på räls. Förutom turbulens som hette duga någonstans över Irak-Iran-Turkiet. Trodde man satt i en flygande fästning någonstans över Tyskland 1944 med full beskjutning nerifrån. Skakade och for, knakade och gnällde.

Sov innan en mycket god natt i stolen, längre än snittet i Indien. Tror jag är lite trött.

Tacksam över att allt gått så bra. En välsignelserik resa, med lite föklädda välsignelser där i början.