Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: indienresa

När ska den knäppas på?

Av , , Bli först att kommentera 3

Indien har fått sin beskärda del av oroligheter och attentat. Det märks bl.a. kring flygplatserna där vältränade och allvarliga militärer går omkring med vapen de anses kunna behöva.

Indiska poliser är däremot vanligtvis beväpnade med en mindre träkäpp.

Det man kan fundera över vad gäller den unge soldaten vid Bangalores nya, fina flygplats är, när tänkte han ta på den skottsäkra västen? Efter första bombexplosionen inträffat eller när det varit en stunds "shoot-out"?

Flygplatsen i Bangalore, ja. Den får de flesta flygplatser i Europa att se ganska enkla ut.

Hållbar teknik

Av , , Bli först att kommentera 2

Det kan vara väldigt olika saker det.

De här mannen och jag "pratade" litegrann, utan att kunna förstå varandras ord. Han godkände i alla fall att jg fotade honom.

Man kan se väldigt olika på utrustning och hjälpmedel som finns i utvecklingsländer. Många ögon ser i den här bildenkanske bara elände, bedrövelse och"efterblivenhet". Hade man inte önskat honom en Permobil, eller i alla fall en modern rullstol?

Permobilen hade han förmodligen inte haft så stor nytta av. Det är troligt att han bor någonstans där det inte finns ström, eller där den är mycket opålitlig om den finns.

En rullstol med ett par små hjul hade varit värdelös på en del av vägarna han ska färdas. Hjulen hade inte klarat en del av de alldeles för höga kanter han måste ta sig över. "Servicen" på den här apparaten klaras av människor han har runt sig.

Hållbar hjälp och teknik behöver inte alltid vara "vår" teknik. Det blir tydligt när det kommer till många av västs sjukvårdssatsningar i t.ex. afrikanska utvecklingsländer. Ofta har vi byggt monument över oss själva istället för att göra det bästa för mottagarna. Stora , dyra och avancerade sjukhus som knappast kan vidmakthållas i längden och vars pris i vissa fall kunnat räcka till 25 000 "dispensärer", mellanting mellan enkelt apotek och enkel vårdcentral, som kunnat hjälpa miljontals människor med de vanligaste sjukdomarna.

Handikappcykeln på bilden är inte så dum för mannens behov och omständigheter.

 

Annorlunda Internetövervakning

Av , , Bli först att kommentera 2

Eller vad man ska kalla det.

Bland de sista bilderna i kameran fanns även den här bilden från nätcaféet där jag bloggade sista dagen i Indien. Som synes övervakad av trenne gudar som hängde precis över min dator.

Strax innan hade den för tillfället ansvarige varit inne och bugat sig upprepade gånger, mässat och svängt med rökelse. Från en annan låda sjöngs det korta böner till Shiva.

Ändå är Bangalore en av Indiens minst religiösa städer enligt en dataingenjör jag språkade med på Volvobussen från Tirupati till Bangalore.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Vakande barnvakter

Av , , Bli först att kommentera 2

Laddade ner de sista bilderna från Indien för en stund sedan. De har fått ligga till sig lite i kameran som inte använts på nästan två veckor.

Den här bilden visar ett av barnhemmen vi besökte, det som fanns på samma område som det kristna centret i Bangalore där vi bodde.

Jag var ensam som där sista dygnet och förstod mig inte på låset till porten vid huvudutgången. Då tog jag vägen över barnhemmet för att se om man kunde komma ut genom en mindre port som fanns där.

Det kändes tydligt att de unga kvinnorna som skötte om barnhemmet var obekväma över min närvaro och jag anade varför.

Det visade sig att ledningen var mycket noga med att män inte fick komma in på barnhemmets tomt. Även i Indien finns exempel på det otänkbara och det sjuka och hur gränser som aldrig ska överträdas överträds. Övergrepp mot barn har förekommit även på indiska barnhem. Här hade man satt ribban och säkerhetstänkandet högt.

Kvinnorna ringde direkt och kollade upp mig med direktorn, mr Stephen. Det är positivt när människor gör sitt jobb. Särskilt när det gäller något så viktigt som barn.

Notera de upphöjda stenlagda gångarna. Om ett halvår är det regn på regn. Allt flyter och den nu hoptorkade, dammiga jorden sväller och jäser. Då är de här gångarna bra.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Jag åkte dit

Av , , Bli först att kommentera 3

Mina resebröder tyckte inte det var någon bra idé att jag skulle vara hemma ikväll, så jag åkte in till den annonserade bildvisningen på Mariehemskyrkan trots allt. Det gick bra, även om febern kommer och går.

Vi hade av vissa orsaker inte hunnit sammanfoga våra bilder. Det hade den fördelen att de andra, och särskilt Bengt, inte kunde hämnas på mitt frikostiga bloggvisande av bilder genom att ta med mindre smickrande bilder på mig. Han hade samlat på sig några pärlor i den genren.

Men O vad jag saknar diabilderna. De mustiga, mättade naturtrogna färgerna, de djupa tonerna, de skarpa bilderna. Även när man som ikväll får låna ett toppenkanon är skillnaden mellan diabilden med sina nästan oändliga bildpunkter och den den digitala världen med sina begränsningar himmelsvid. Det är ungeför som skillnaden mellan ett bra fotografi på utmärkt fotopapper och en bild i tidningen. Nej, skillnaden är nog större än så.

Allt blir inte bättre med teknikens landvinningar.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Bildvisning

Av , , Bli först att kommentera 1

Lägger sista handen vid bildvisningsmappen för ikväll.

Svårt att begränsa sig när man ska ta ett fåtal bilder från varje ställe och lite kuriosa därtill från en så kompirmerad och intensiv reseupplevelse.

Lätt att överdosera!

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Aldrig mer Indien

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är en tanke som kommit några gånger idag. Någonting som inte borde vara i min kropp är uppenbarligen där ändå.

Minnet av föregående gångers sjukdomsupplevelser har kanske fördröjt årets resa. Men, skulle frågan komma någon gång framöver har man förmodligen glömt det här.

Idag har en av de nya kontakterna ringt, han med brunnsborrning m.m. När jag ringde upp via Skype fanns ingen engelskspråkig i huset. Många tror att alla talar engelska i Indien, eftersom det är ett officiellt språk. Inte det.

"Nationalspråket" Hindi talas av drygt hälften av befolkningen. När premiärministern skulle tala vid Indiens 49-årsjubileum skulle det traditionsenligt hållas tal på hindi. Av detta förstod han inte ett ord, men fick hjälp med att lära in ett "hindital". Som för honom själv alltså bara var läten.

Det är lite enklare att vara ett lilleputtland där de flesta kan ett och samma språk.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Barnfängelset – 5:te och sista

Av , , 2 kommentarer 2

Så "skrevs vi ut", medan pojkarna under trappan tittade på oss.

Gallerdörren som stått öppen en stund låstes igen.

Tre grabbar följde oss med ögonen tills vi gick genom järnporten och försvann.

Jag vet inte varför, vad man alls skulle kunna göra, men hit skulle jag mest av allt vilja återvända. Hit och till handikappskolan. Jag skulle vilja ha tid och få göra något för de här grabbarna. Både få räcka dem det som är permanent och ge något temporärt. Berätta om Jesus och få glädja dem på något annat sätt, här och nu.

Sen skulle jag vilja tala med några indiska politiker om detta med övergivna barn och var de rimligen ska vara.

Barnfängelset 4

Av , , Bli först att kommentera 4

Det här rummet var störst och värst.

Här sitter barnen med de i praktiken tyngsta straffen. Några är sex år, andra har suttit länge.

De flesta sitter förmodligen här utan att egentligen veta varför. "This is the neglected children", sa man. De övergivna barnen. Dem som mamma och pappa, eller någon av dem lämnade på järnvägsstationen eller någon annanstans. På grund av separation, fattigdom, missbruk, psykiskt sjukdom eller annat. Ofta små som sagt. Vid sex anses barnen kunna klara sig på något vis.

De här barnen kommer i regel inte ut medan de fortfarande är barn. Kommer inte mamma eller pappa och hämtar dem får de sitta här tills de blir 18-19 år, bakom galler, lås och bom. Adoption förekommer knappast. I ett land där man i kontaktannonserna vanligtvis säger vilken kast man tillhör, vad man tjänar och att man kommer "from a decent family", en "rekorderlig släkt", är det inte många som vill chansa på att adoptera ett barn med oklar avelslinje från fängelset.

Stilla satt de, tills jag sa något som de förstod var till dem. Då gick en rörelse över rum och ansikten och några händer vinkade. Jag ville både gråta och ett ögonblick också slå någon, oklart vem. Jag ville stoppa ner hela bunten i en stor resväska och ta med dem därifrån.

Barnfängelset 3

Av , , Bli först att kommentera 1

Barnen och ungdomarna var inte magrare än andra indiska barn, de hade inte dåliga kläder. Det var något annat som var värre.

Bengt fick träffa läkaren och titta på några av barnen som satt i kön till "sjukan".

Det vanligaste problemet var olika hudsjukdomar. Några barn satt isolerade och Bengt fick titta på dem också. Det visade sig vara skabb (inte ovanligt bland gatubarn) mot vilket man också hade medicin.