…

Det här blir en dag av nedvarvning innan det är dags att varva upp igen. Veckor av intensivt resande, massiva intryck och sömnbrist kommer att ge sig till känna.  Det blir förhoppningsvis också publikation av de sista (?) indienbilderna. (Bl.a. från ett barnfängelse) Det lär komma reflektioner även senare, men jag vill sätta en punkt. Helst innan läsarna har Indien långt uppe i gommen.

I Mariehemskyrkan blir det lite andra bilder som kommer att visas på lördag. Mindre av allmängodset och mer om de specifika verksamheter som stöds.

Jag ska också ge mig i kast med sanering och sortering. Hade mina sandaler inte varit så nya och bra hade jag försökt trycka ner dem i en gul låda som finns på vårdcentraler och sjukhus. Med varningstext och vita plasttänder som hindrar någon att stoppa ner sin hand i riskavfallet. Det blir multipel tvätt av dem och olika sorters rengöring av andra saker.

Hade ett tag tänkt skriva en blogg om de sanitära förhållanden man stöter på i olika delar av Indien. Risken är att det bleve "way to much information", att känsliga läsare skulle få bestående problem med vissa saker och att andra skulle sluta hälsa på en. Jag har ibland motstått min fotografiska dokumentationslust. Dels av ovanstående anledningar, men också för att jag inte velat genera människor.

En sak kan jag säga. Jag förstår varför många indier gör mycket för att försöka undvika dammet.

Stundtals har man känt sig själv som ett enda stort riskavfall. Det var bra att vi fick sluta vistelsen i Indien på "Cornerstone Campus", ett ställe där man bl.a. beslutat sig för att ha minst lika god renhet och hygien som hos oss.