…

Som tidsoptimist kommer jag understundom några minuter sent.

Irriterande och inte så hänsynsfullt, det där med att komma lite sent. Jag brukar skärpa in tidspassningens vikt för eleverna. Särskilt sedan jag hörde om en ung Umetjej som förlorade sitt osannolikt fina första jobb efter att ha kommit sent tre gånger premiärveckan.

Förr i tiden, när man gick på banken, hade jag svårt att hinna på annan tid än just innan de stängde på fredagen. Fem i tre, oerhört populärt. Det är samma sak som att komma för sent.

Banken är Handelsbanken i Vännäs, landets bästa. Jag vågar inte ens tala om vilka tjänster de gjort mig genom åren och vilken servicenivå de hållit. Ju större ort, ju sämre service, det är min bankerfarenhet. Förutom en helt fantastisk upplevelse på Centralen i Stockholm, den får jag blogga om någon gång.

Nåväl, nu gällde det framförhållning.

I höstas var jag via Moderaterna på lyssnande "Verklighetsbesök" på ett sjukhem i Vännäs. Idag är verksamheten nedlagd och återbesöket skulle vara på ett annat ställe där en del av pesonalen finns.

Ingen väntade mig, ingen alls. Jag försökte kolla upp saken, det var inte jag som bokat. Jag var lite orolig för att några satt och väntade på någon för mig okänd plats, men fick ge upp.

Nyss kom förklaringen när jag fick ett meddelande att jag inte kunde komma till Borgmästargården då det var tänkt, nu på måndag.

Jag var ute en vecka för tidigt. Just nu försöker jag tänka mig att jag har 10 080 minuter tillgodo.