Oj, så roligt! På väg in till droghandeln, ja Kronans alltså, träffade jag en klasskamrat från gymnasiet. Vi hann byta några ord om livet innan en av skolans "gamla" elever kom fram. En av dem som ofta hissade blodtrycket på en ganska duktigt. Nu fick jag en kram på stående fot. Det har gått bra för honom, mycket, mycket bättre än några kanske väntat. Innan han rusade hann Agneta få en kram och jag hann få en till. Och så lovade han, utan förfrågan, att kryssa mig i höst. 🙂