Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Mariaskolan

Julavslutning

Av , , Bli först att kommentera 13


Härom dagen var jag på julavslutning på min förrförrförrförrförra skola, Mariaskolan. Det blev en mycket internationell upplevelse. Bland annat med elevernas julsånger på tigrinja, swahili, ryska, svenska och engelska. Engelska är ju vardagsmat, men inte riktigt när det är elever från förskoleklassen till trean som sjunger traditionella engelska julsånger med åtskilliga verser. Tydligt, starkt och inte utan stolthet och pirr inför utmaningen.

Glädjande i allmänhet är att det inte längre ska vara snack om man får sjunga sånger med julens egentliga innehåll vid skolavslutningarna. Egentligen är det självklart även utifrån gällande lagar och förordningar. Sveriges läroplan säger att eleverna ska känna till betydelsen av Bibelns viktigaste berättelser och ha lärt känna de viktigaste psalmerna. Hur man i aktuella åldrar gör det utan att sjunga dem vet inte jag. Ett lämpligare tillfälle att uppfylla en del av detta än t.ex. julavslutningen har jag svårt att se.

God förjul!

Är du säker?

Av , , Bli först att kommentera 15


En elev på kvällens skolavslutning frågade efter fikat om jag ville spela schack. Efter min bondeöppning berättade den leende unge entreprenören vad som stod på skylten jag inte sett. Spelet kostade 5 kronor till skolresan.

Jag borde ha skärpt mig när han två gånger frågade ”Är du säker?” efter att jag gjort mina drag. Förvisso var det säkert 35-40 år sedan jag senast spelade schack, men att i kamp med en tolvåring bli schack matt efter sex drag sved en smula i egot.

Innan vi skildes senare på kvällen rådde han mig piggögd och uppmuntrande att öva lite innan nästa gång. Jag tror att hans självkänsla höjdes flera pinnhål av att få klå tidigare rektorn.

I det ljuset var min prestigeförlust en mycket god affär. 😉

På Europamiddag

Av , , 5 kommentarer 11


Befinner mig just på Europamiddag på min förrförra arbetsplats Mariaskolan. Vi har just avnjutit förrätten, maltesiska ost- och köttknyten. Högstadiet på Mariaskolan åker till Strassbourg på måndag, med sin resebuss med liggplatser. Man tar genvägen över Finland, Baltikum och Polen.

Trerättersmiddagen är tillagad av eleverna under ledning av idrotts- och hemkunskapsläraren Sebastian Wass och är med och finansierar deras resa. Tillsammans med vinstsumman i en teckningstävling. Man ska göra mycket, bland annat vara parlamentariker för en dag i Strassbourg.

Har egentligen inte tid att vara här, men vad gör man när ett av ens fadderbarn bjuder in en? Och när man får träffa en del ”gamla” elever och medarbetare. Jag får packa klart och fixa färdigt för vår egen resa lite senare. Kl 0400 ringer min klocka. Tillsammans med Castorskolans nior och några lärare och föräldrar rullar jag mot Bryssel i morgon 0600, med buss förstås. 🙂

Vattenånga och minnen

Av , , 2 kommentarer 8


Har tittat igenom bilder från fornstora dagar ikväll. Bilder jag inte sett från resan till Indien för två år sedan och från Mariaskolans bussresor till Europa. Vi mjukade upp med en bastu, som sig bör när man besöker en en österbottning. Han försökte inte alls elda ut mig, det gick mycket civiliserat till.

Stora och små händelser, stora och små ställen och elever med ömsom pigga och ömsom trötta ögon. Elever som lagade mat, städade och sov. Lärande och växande. Elever man undrar hur det går för, vad de gör och hur de har det.

Vackra städer, sorgliga koncentrationsläger, kollegor, gemytliga bussbilder, Helsingfors, Tallinn, Budapest, Wien, Berlin, Bryssel, Amsterdam, Östersjö- och Nordsjöstränder och havet av kors i Verdun. Glad Jan och bister Jan.

Det är roligt att se andras bilder.

Grattis Mariaskolan!

Av , , Bli först att kommentera 7

Mariaskolan i Umeå har vunnit en temateckningstävling i EU:s Euroscolaprogram. Den som har tillgång till VF kan se en sida om det i lördagsnumret.

Man ska i juni få åka till Strasbourg och vara "europaparlamentariker". Där ska man debattera med främst gymnasieelever under en dag. Inte i det ganska fula Bryssel alltså, utan i den betydligt vackrare parlamentsbyggnaden i Strasbourg. (I detta nu pratar vi inte om hur vettigt det är med två parlamentsbyggnader och den hejdlösa flyttcirkusen mellan dem). Priset är i huvudsak att man får kostnaden för resan täckt.

Det är inte utan att man blir lite avis på dem som får följa med högstadieeleverna ner. Liknande utvecklingstillfällen får man leta efter. Det handlar inte om vanliga skolresor, det är ett pedagogiskt resande det handlar om.

Under de flesta åren när jag jobbade på Mariaskolan åkte vi till Stockholm när högstadiet läste om hur Sverige styrs. Det gjorde vi på grund av skolans litenhet vart tredje år. Vi hann dit tre gånger under mina år. Vi träffade riksdagsledamöter och regeringsföreträdare av olika färg och många fick en helt annan bild än man skulle ha haft annars. Under de senare åren ägde skolan en buss tillsammans med Hannaskolan i Umeå och Strandskolan i Vilhelmina genom "Föreningen för pedagogiska resor".

Två gånger åkte vi till EU-parlamentet i Bryssel med buss och gjorde i samband med det en tur igenom Europa. Eleverna fick se vackra, roliga, spännande och tragiska saker och lära sig massor samtidigt som man lärde sig ta ansvar och göra sin del av det nödvändiga vardagsjobbet. Den längsta resan blev 800 mil och gick genom 14 länder. Oförglömlig för alla som var med. Det blev också några resor i Norden och Sverige för övrigt. Tåg några gånger, men mestadels med buss. Bussen är svårslagen i flexibilitet och gemenskap.

Man måste förstås vara lite speciell om man ska åka med som vuxen. Man måste ha en särskild lust att göra skillnad, göra resan för elevernas skull och inte för sin egen och samtidigt själv tycka att resan, resepedagogiken och samspelet med ungdomarna är värt allt extra arbete och ansvar. Men det är det ju, flera gånger om.

Önskar er all lycka på färden den här gången!

 

På Mariaskolan igen

Av , , Bli först att kommentera 7

Var på Mariaskolan i förmiddags, innan kommunstyrelsen i Vännäs. Det var ett mycket trevligare besök än jag hade väntat efter de svårbegripliga händelserna i fredags.

De elever på Umeås minsta högstadium som jag talade med hade inte känt sig hotade och var väldigt förvånade över hur allt kunde ta den vändning det tog. Det par på skolan som hade gruffat, men utan handgripligheter, hade känt sig hotade av varandras kompisar som kommit från ett par gymnasier. Åtminstonde den ena parten kände så.

Att det blev sådana följder för "de tillresta" som också stökat runt på Mariehems centrum kan säkert ha med sig en del goda saker. Uttalar man hot och vägrar att ta reson så kan och ska samhället reagera starkt, även om man inte slåss eller är våldsam.

Som det vanligtvis är när det händer saker i anslutning till en skola kan den ansvariga vuxenvärlden inte berätta så mycket. Det finns saker man verkligen skulle vilja berätta. Hur en riktigt banal sak kunde utlösa sådan ögonblicks- och mediedramatik. Nu går inte det.

Några av de närmast inblandade eleverna, som inte känner igen sig i "gängbeskrivningen", ville idag tala med tidningarna och berätta vad som hände. Hade folk fått läsa det jag fick höra i morse hade det förmodligen lett till en del lättade leenden när folk läste tisdagstidningen, men sådana chanser får man i regel inte. Det är dramatiken som räknas. Själv fick jag både skratta, torka en liten tår och krama om en olycklig person där i morse.

Samtidigt är det som det ska att rättvisan rullar på. De hot som verkligen har kastats ut ska man inte se mellan fingrarna med. Även om likartade saker kanske slungas ut på tio eller fler skolor i Umeåregionen en vanlig dag. Myndiga människor ska inte åka iväg och "buffla sig" och hota minderåriga.

Däremot ska man få fler chanser. De är inte ensamma om att ha gjort korkade saker i tonåren. Själv gjorde jag inte sånt här, men väl annat som var mindre lyckat. Så mycket minns jag.

Om gårdagens bråk

Av , , 4 kommentarer 4

 

Sitter på Håstaholmen och ser ut över Hudiksvalls frusna och solbelysta hamnbassäng, med staden bakom. Det har fallit gnistrande nysnö under natten och det är riktigt vackert.

Gårdagen var inte så vacker utanför min gamla arbetsplats, Mariaskolan. Två elever har haft en konflikt gående på och främst utanför skolan. Igår hade den ena parten kallat på ”förstärkning” för något som ska ha hänt förra helgen. Äldre ungdomar drog omkring på Mariehems centrum och ställde till saker. Lotta Engman har skrivit om det på sin blogg. Den andra parten ringde in andra medhjälpare. Det blev tillsammans kanske ett dussin.

Nuvarande rektor på Mariaskolan var borta i veckan, men det fanns en tillförordnad rektor som hanterade saken på plats. (Som långvarig f.d. rektor på skolan drogs jag också in på ett hörn) Hon talade med det mest hotfulla gänget och bad dem lämna området, men de hänvisade till att de hade rätt att vara på allmän plats. De tänkte tydligen vänta i området tills skolan slutade. Man kunde bara gissa varför.

I en av tidningarna stod det att bråket var ”på Mariaskolan”. Det stämmer bara delvis, de två gängen höll till utanför och främst utom skolans område. Det var heller inga våldsamheter kring skolan, men hårda, ”tuppiga” ord. Det är inte acceptabelt att myndiga personer på 18-20 år hänger utanför en högstadieskola och levererar hot. När man inte ville lämna området bad tillförordnade rektorn om hjälp av polisen som reagerade snabbt, kraftfullt och korrekt. En 18-åring blev gripen för hoten. Det var intressant att se Lotta E skriva om att tårarna trillade på sina håll när polisen kom. Det är inte alltid man är jättehård bara för att man är lång och kan många håriga ord.

Det var olyckligt att kulmen kom så sent på dagen att det inte fanns tid att efterbearbeta det som hänt som man velat med högstadieeleverna. Både de två saken gällde och de andra. (Elever jag talat med tyckte iofs inte att det "var så farligt", men man vet inte hur det upplevs på alla håll) Hemmen informerades via mail. Med vissa har det varit mer kontakt. På måndag morgon tas saken upp med eleverna. Ledningen för en av de gymnasieskolor där ”gänget” kom ifrån är kontaktade och saken kommer att tas upp även där.

Trista saker som kräver en del arbete med parter och grupp framöver, men kanske ändå inte fullt i paritet med hur det kunnat verka. Jag har bara fått VK uppläst för mig idag, men där har man utifrån min bedömning hållit en bra nivå och inte haussat upp det som hände på det sätt också media har makt att göra.

Skolstart

Av , , Bli först att kommentera 4

Idag har Mariaskolans nya ledning haft planeringsdag, både inom skola och förskola.

Den här tiden på året har i så många år varit en av årets allra intensivaste, på ett annat sätt än vårterminens hektiska slutveckor. Nu är det inte fråga om att knyta ihop säcken, utan se till att mängder av detaljer "hamnar i rätt påse".  Hoppas att allt går bra.

För stora skolor där man vet det mesta långt i förväg och få saker med stor påverkan kommer sent, där är det en annan sak än på en friskola som mer liknar en byaskola i stan.

Agneta har varit med på förskoleplaneringen där uppe på Mariehem. Några gånger har vi pratats vid under dagen. När man haft ansvaret för en liten verksamhet så länge, och varit med från starten, då är det inte lätt att frigöra tankarna när det ska igång igen.

Jag har idag också varit och "petat på" några tjänstemän på skolkontoret i ett ärende som inte var avklarat när jag slutade. För säkerhets skull.

Annars ska jag låta bli att lägga mig i. ; )

 

 

 

 

Oväntat möte

Av , , 8 kommentarer 5

Vi gjorde ett svep på Vännäsdagarna tidigare i går ikväll också, min lagvigda och jag.

Några barndomsbekanta man inte sett på uppåt sisådär 35 år kunde identifieras och hälsas på. Jag fick faktiskt klockan att klämta med några klubbslag på "styrkemätaren" och vi träffade rätt många kända, politiker och andra.

Något oväntat skedde när jag såg en kommunal chef som hade några yngre personer omkring sig. En av de yngre lösgjorde sig från sällskapet och så fick jag dagens rekorderligaste kram av en tidigare elev på Mariaskolan. Chefen var mycket nöjd med arbetskraften och frågade om alla våra elever höll samma klass. "-Japp, sa jag. Det här är snittet ungefär". (Jag kanske skarvade en liten smula)

Det är så roligt att möta dessa "gamla" elever som under många år varit en del av ens liv. Inte minst när de intar arbetslivet och gör det riktigt, riktigt bra.