…
Vid ett klockslag då femtioplussare möjligtvis ska fundera på en god bok och kvällsfika fick jag besök.

En yngling på knappt halva min ålder kom och frågade om vi inte skulle ut och köra mc. Hans har hästkrafter så det räcker och blir över till både två och tre motorcyklar. Mer än dubbelt mot den jag har. Vi tog en sväng genom ett par kommuner och mest hela tiden hörde jag hans mer än min. På hemvägen provade jag den.

Hemska saker. Det kändes som man låg på den och motorn var ett frustande djur som bluddrade på de varvtal jag är van vid och som bara väntade på att man skulle släppa lös den på allvar. Vilket jag inte gjorde. Strama tyglar var det som gällde. Efter en mil kände jag att jag gjorde ungefär som man gärna gör när man lär sig cykla. Spänner massor med muskler i onödan. Jag slappnade av och det kändes lite bättre.

Nåja. Efteråt säger jag som mamma sa när jag skjutsat henne en sväng på min första motorcykel för ett 30-tal år sedan. När hon slutat skrika och hämtat andan sa hon med eftertryck:

”-Jag förstår att det är roligt!”

Men ofarligt är det inte.