…
Att samarbeta med en organisation som östtyska Stasi – ”Ministeriet för statssäkerhet” – är något fruktansvärt. På 80-talet sägs det att organisationen som bar måttot ”Partiets Sköld och svärd” hade 97 000 anställda och 189 000 informatörer.

De fanns även i Sverige. Journalisten Björn Jensen, verksam på (S)-tidningarna Arbetet och Aktuellt i politiken, levererade mycket material till Stasi från Sveriges dåvarande regering.

Han var tyvärr knappast ensam i olika svenska sammanhang. Några sålde ut land och landsmän för pengar, andra för ideologi eller båda delarna.

Skulle Expressens uppgifter om att en västerbottnisk präst åren 68-89 var rätt central Stasiinformatör vara riktiga är det verkligen upprörande. När man mött sådana som torterats, fängslats och på andra sätt kränkts för livet och ställts utan utbildning och försörjning av de kommunistiska säkerhetstjänsterna i vårt Europa är det en obegriplig tanke att någon kunnat ha med dem att göra. Allra minst en kristen eller präst.

De många dokumenten som visar vad som ska lämnats till Stasi är svåra att komma förbi. Det är inte vem som helst som kan ha lämnat dem. Varken de som lämnades från universitet i Östtyskland eller från svenska möten, t.ex. med svenska biskopar.

Är prästen oskyldig och utsatt för en märklig komplott hoppas man verkligen det kommer fram snabbt. Är han skyldig så bör det inte sopas under mattan. Då sviker de som gör det otaliga offer. Inte bara de unga som i det här fallet fängslades för att de ville lämna det kommunistiska paradiset Östtyskland. Även de många som dödades medan de försökte.