Idag bröts den relativa tystnaden i skogen av ett bekant ljud. Lilltraktorn som vände höet nedanför stugan. Jag såg inte vem det var, om det var far eller son, men när slåttern var ett grupparbete för 60-70-80 år sen brukade salig farfar och hans medhjälpare klättra upp till platsen där jag och stugan står och dricka kaffe.

Hade jag inte haft lite tidspress med det jag gjorde hade jag bjudit upp den nu ensamme arbetaren på kaffe idag också.