…
Mötte just en ung man som riktigt strålade. Vi har mötts många gånger i livet och det var ingen tvekan om att han verkligen ville berätta att han fått anställning där han haft sin praktik. Jag tror jag kan säga att jag såg det innan han sa det. Det osade livsglädje, stolthet och självkänsla, som i de bästa av dagar.

Det unnar man alla våra unga. Att upptäcka och uppleva arbetets och ”behövdhetens” glädje.

Han frågade förresten om jag fortfarande var rektor. Jag svarade att jag nu jobbar där man arbetar med att utbilda och att hjälpa nyanlända in i samhället och att skaffa arbete till dem som varit arbetslösa länge.

Då sa han att det också måste kännas meningsfullt. Vi tittade på varann och log i samförstånd. 🙂