Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: jobb

Sverige får inte krossas

Av , , 2 kommentarer 14


Allt är inte ekonomi. Det bästa och det mesta i livet är inte det. Det kommer också en dag fortare än vi tänker då inget ekonomiskt Längre spelar oss någon som helst roll. Ekonomin har dock en koppling till det mesta i samhället. Oberoende av system.

I företagen blir pengar till. Av tid, kunnande och arbete, råvaror, service och tillverkning blir det värden som människor lever av och här betalar världens högsta skatter på. Av dessa skatter blir det mycket. Sjukhus, vägar, lärartimmar, vård, barn- och äldreomsorg, försvar, polis och del av pensioner. Bland annat.

Skulle Sverige och världen mer eller mindre stå still i tre månader har väldigt många förlorat jobbet. Man kan tycka att det är okänsligt att lyfta dessa frågor nu, medan virusets verkan ännu är i sin linda hos oss. Men vi måste tänka bredare och se längre än löpsedlar och säljsugna medier.

Några talar om att stänga ner Sverige i ett halvt år. Det verkar finnas de som hoppas på det, om inte annat för miljöns skull. Tänk så mycket mindre utsläpp det skulle bli.
Det skulle bli mycket mindre av annat också. Till exempel resurser till långsiktigt hållbar omställning.

Jag är inte expert på något område och gubbgissar till stor del här, så rätta mig gärna om du tror att jag har tokfel.
Låt oss säga att vi stänger ner alla skolor och stora delar av Sverige till i mitten på sommaren. Hur stor del av våra arbetsplatser skulle försvinna? Hur många halveras? Hur många bussbolag skulle t.ex. vara kvar och hur stor del skulle ta med sig kollektivtrafik i fallet? Hur många butiker utanför dagligvaruhandeln skulle stå pall? Hur många service- och tillverkningsföretag skulle klara sig? Hur skulle det gå för fastighetsbolagen som till stor del ägs av våra pensionsfonder när verksamhet efter verksamhet ställer in betalningarna? Vilka pensionskonsekvenser skulle detta få?

Ekonomi är inte allt, men den sitter ihop med obehagligt mycket. Med ett kraschat näringsliv skulle skatteinbetalningarna till kommuner, regioner och stat gå ner med otäcka procentsiffror och starta en nedåtgående spiral med okänt slut. Hur skulle skola, vård och omsorg se ut i kommunen vid en depression med kraftigt minskade skatteintäkter och exploderande försörjningsstöd? Kanske under det närmaste decenniet. Vilka skulle styra?

För att motverka en härdsmälta behöver vi öppna upp samhället så gott det går tidigare än vad som känns alldeles bra. Riktigt när vet jag inte, men signalerna kan inte dröja länge. Det kan komma att skörda lidande och död hos en del av oss som liksom jag medicinerar för astma eller lider av andra sjukdomar. Det skulle under en tid innebära en otäckt ökad press på en vårdens hjältar och räddare som redan går på skrapade knän.

De största frågorna kommer nära nu, i den tillvaro där dödligheten faktiskt är 100 procent. Några av oss kanske inte överlever det här perioden, men så länge vi lever och jorden snurrar måste vi göra det bästa vi förstår för människor, samhälle och morgondag.
Vi måste tänka Både hälsomässig riskminimering och försiktighet på kort sikt och samhällelig riskminimering för stora och små på lång.

Har vi besinning, mod, omdöme och handlingskraft till det?

Varför håller Vännäs igen?

Av , , 2 kommentarer 13


Vi lever i ett av världens bästa länder och har väldigt mycket att vara tacksamma för, många vill att vi glömmer det. Mycket är samtidigt skört och vi är inte utan problem.

Landet, regionerna och kommunerna har ökande svårigheter att hantera nu och framöver. Vi bygger ett allt mer komplext och resurskrävande samhälle och är vana att det fungerar att göra så. Vi har vant oss vid ständiga förbättringar som vi ofta glömmer att vi fått så fort de införts.
Nu ökar antalet barn, unga och äldre äldre ganska kraftigt, medan de arbetande åldrarna nästan står stilla. I den gruppen står också många utanför arbetsmarknaden. Många unga svenskfödda och många utrikesfödda. Integrationen av invandrade har varit sämre i Sverige än i många andra länder samtidigt som vi tagit emot fler. Många är i arbete, fler behöver komma dit. Totalt sett ska färre människor försörja fler framöver och det är brist på utbildad arbetskraft inom flera områden. Det sätter oss i en tuff situation.

Vännäs har haft jämförelsevis höga kostnader vilket bl.a. gett oss en av Sveriges högsta skattesatser. Det händer att riktiga höginkomsttagare väljer bort Vännäs p.g.a. skatten, det är olyckligt. Hög skatt kan göra att man missar inkomster.
Sedan en tid har det varit lättare att få gehör bland partierna för bättre långsiktig balans i vår ekonomi. Det ska alla vara glada för.

”Men vi har ju överskott? Flera miljoner!” – säger någon.
En kommun ska ha överskott. Minst två procent, egentligen mer. Har Vännäs 12-15 miljoner i resultat så är det ungefär plus minus noll. Det man förbrukar och nöter upp ska kunna ersättas utan att man lånar. Det man äger ska underhållas så man inte lever på ”rost och röta”.

Vi har inte skött om det vi äger tillräckligt bra och det blir väldigt dyrt i längden. Bara gator och vägar i Vännäs och Vännäsby behöver åtgärdas för 50 miljoner. En utredning visar att om vi inte gör det vi måste i 5 år till kostar det 6 miljoner ytterligare. 56 miljoner, plus inflation bara där. Vi har mycket att göra när det gäller vatten och avlopp, inte lika mycket som vissa andra, men många miljoner behövs till sådant ingen ser. Sen har vi alla andra investeringar.

Vännäs äger en hel del, men har också lånat mycket. Vi får inte låna hur mycket som helst. Som man oftast brukar räkna har vi en soliditet på drygt 30 %. Räknar vi in alla pensioner kommuner är skyldiga att betala till nuvarande och tidigare anställda låg soliditeten 2018 på 3 %.
Tänk dig en familj som har ett hus värt 1 500 000, ett par bilar värda 200 000 och lösöre och annat för 300 000, summa 2 000 000. Skulle vi översätta Vännäs totala finansiella situation till den familjens så skulle deras lån ligga på 1 940 000 kronor. 60 000 skulle vara deras alldeles egna. Inte optimalt läge.

Är Vännäs i kris? Nej, Vännäs ligger bättre till än väldigt många kommuner. Vi växer till så smått, vi finns i Umeåregionens kraftfält, vi har tack och lov kunnat gå ihop ekonomiskt några år och vi har generellt bra och välutbildad personal. Många vill jobba i Vännäs. Vi har relativt goda förutsättningar, men badar definitivt inte i pengar även om vi så skulle få ett resultat på 30-40-50 miljoner några år. Det är väldigt mycket för enskilda, men inte mycket för en kommun som har så mycket att lägga pengarna på. Unga, gamla, sjuka och allt annat som behövs. Skulle räntan gå upp ett par procent skulle det kosta oss bortåt 10 miljoner bara det. Skulle Corona ge oss en riktig lågkonjunktur och högre arbetslöshet försvinner snabbt tvåsiffriga antal miljoner i skatteintäkter. Vi måste ha marginaler och bygga säkerhet för dagens och morgondagens invånare.

Som politiker får vi inte bli fartblinda och vältra över kostnader på barn och barnbarn. Vi kan i nuläget definitivt inte ägna oss åt att kortsiktigt köpa röster med populära utökningar. Vi kan inte obetänksamt bit för bit utöka kostnadskostymen, lite här och lite där. Vi är valda för att hushålla och göra vårt bästa för att få ihop ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart samhälle. Att se till att vi också har ett företagsbemötande som ger fler skattegenererande arbetstillfällen och företagare i kommunen.

Vännäsmoderaterna ”håller inte igen” för skojs eller principers skull. Vi måste tillsammans se till att vi kan erbjuda den service medborgarna behöver och vi har råd med. Vi vill få en sådan balans och stabilitet att vi i en framtid kan göra märkbara satsningar igen. Där vi kan styra ekonomin framför oss till invånarnas bästa, inte jagas av den.

Behövs det företag?

Av , , 2 kommentarer 7


Är du litegrann intresserad av din ort, av samhället, arbetstillfällen, skola och äldreomsorg och möjligen av lokal politik?

Kolla Företagarnas genomgång för just din ort. I mitt Vännäs står de små företagen för mer än vart fjärde jobb och mer än var fjärde skattekrona. För den som tar en stund och läser igenom dokumentet ”Företagarfakta” finns verkligen en del ahaupplevelser att göra. Många olika saker och samhällsområden blir belysta.

Visste du t.ex. att ca 950 personer pendlar in till Vännäs för att jobba och att drygt 600 kommer från Umeå? Ca 2 200 pendlar ut från Vännäs, ca 20 till Stockholm.

Här har du sidorna för Vännäs. Fungerade tyvärr inte att länka, du får kopiera in:

https://www.foretagarna.se/contentassets/92f7903f7adb460db6dcf082f9ac4f75/vannas.pdf

Beroende av nysvenskar

Av , , 16 kommentarer 9


Vi har många saker att hantera efter vårt stora mottagande av invandrare. Bilden haltar alltför mycket och ofta. Åt olika håll.

Många har idag sitt nyhetsintag nästan uteslutande från sidor där det inte är ovanligt att 75-80 % av materialet är migrationsanknutet. I regel med ett starkt negativt urval. ”Här finns något positivt med invandringen” hörs aldrig på dessa sidor som berömmer sig av att säga ”sanningen”.
Ibland presenteras också sanning, ibland överdrifter och ibland ren lögn, men urvalet ger totalt sett en väldigt vriden bild. Ofta ännu skevare än de kanaler som å andra sidan aldrig vill lyfta en utmaning eller ett invandringsanknutet problem. Hedersproblematik, brottsstatistik, språkhinder eller arbetsmarknadsrelaterade frågor.

Landets invånare har både problem och utmaningar – och mycket att vara tacksamma för.

Hur skulle Sverige se ut denna tisdag om inte miljonen första och andra generationens utrikesfödda gick till jobbet, betalade skatt och bidrog till BNP och att landet fungerar? Bussförarna, läkarna, barnskötarna, politikerna, byggnadsarbetarna, lärarna, sjuksköterskorna, taxichaufförerna, vårdbiträdena, konstnärerna, undersköterskorna, lantarbetarna, poliserna, kockarna, köksbiträdena, lokalvårdarna, ingenjörerna och journalisterna. Med mera.

Med vår demografi där så många i arbetsför ålder saknas skulle Sverige inte klara sig en vecka utan dem vi talar om. Det är cirka var femte människa på arbetsmarknaden. Inom många omsorgsyrken är det 80 % på vissa ställen och alternativ saknas.
En vinterinfluensa brukar drabba 2-5 % av befolkningen, ibland mer, ett antal veckor några månader per år. 10 % lamslår ofta verksamheter. Tänk då vad 20 % eller var femte person skulle betyda för verksamhet och ekonomi, permanent.

Vi som kanske invandrat tidigare eller senare är gravt beroende av våra nyinvandrade och jag tycker vi har en moralisk skyldighet att ibland uttrycka och lyfta det. För vår egen och de invandrades skull. Inte minst ska vi vara medvetna om detta när vi behöver åtgärda problem som invandringen för med sig.

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Låg arbetslöshet kräver också åtgärder

Av , , Bli först att kommentera 10


Västerbotten har just nu landets lägsta arbetslöshet. Det är glädjande.

Vi har under en lång högkonjunktur haft en gynnsam situation. En följd av det är att det blivit mycket mindre fokus på kompetensförsörjning. ”Så många har ju ändå jobb”, kan det sägas i politiken. Området har låg prioritet på regionnivå.

Det verkar mer vettigt än det är.
Arbetskraftsbristen är på flera områden så besvärande att företag och institutioner begränsas i sin utveckling, ibland stängs företag på grund av kompetensbrist. Möjliga skatteintäkter uteblir. En kommunal näringslivsansvarig på en ort i norr sa för ett par år sedan att flera företag där funderade på att flytta ut verksamheten till Baltikum, Inte av lönsamhetsskäl, utan av brist på utbildad arbetskraft.

Grupperna i ”arbetskraftsreserven” som ändå finns är få. Många har fått eller fötts med hinder i livet, andra har fötts någon annanstans. Idag finns möjligheter för många där att komma i arbete, inte minst via kortutbildningsjobb som kan bli livslånga eller steget vidare till annat.
Det kommer andra tider. Vi borde passa på att underlätta vägen för alla vi bara kan till utbildning och jobb när möjligheten finns. Det är i företagen skattemedel kommer till, det är i skola, vård och omsorg stora delar av välfärden blir till med hjälp av dessa medel. Det är I barnomsorgen och skolan mycket av morgondagens samhällsförutsättningar grundläggs.

Arbetslöshet är ett samhällshot, arbetskraftsbrist ett annat.
Nyttja dagen, låt oss aktivera samordnande kompetensinsatser igen. Det är särskilt viktigt i ett läge där matchningen till jobb kommer att halta ordentligt några år. Se till att vuxenutbildningen hos olika aktörer får förutsättningar att möta konkreta behov och ge fler människor möjligheten till egenmakt. Det är sannolikt också enda möjligheten av avlasta kommunernas ansträngda försörjningsstöd.

Fasta jobb

Av , , Bli först att kommentera 8


Nu heter det tillsvidareanställningar och de är inte är inte alltid så fasta. Men jag blev mycket glad när jag idag besökte en ort där jag varit ansvarig för två utbildningsverksamheter. En innefattade även matchning.

Det blev tillfälle att tala med henne som ”med den äran” ansvarade för undersköterskeutbildningen hos min tidigare arbetsgivare, Eductus. Den sista utrikesfödda undersköterskeklassen var 16 stycken vid kursavslutningen. Som det ser ut har alla utom en tillsvidareanställning idag. En vinst för dem, för samhället och omsorgsverksamheterna i dagens bristsituation.

Läraren har också utbildat inom Dalkarlså folkhögskola, men trots de här resultaten går hon nu arbetslös. Ett enormt slöseri i nuvarande situation. Det saknas inte personer att utbilda, det är inte brist på jobb och det fattas inte pengar eller kursveckor till utbildningen. Dalkarlså hade velat fortsätta och hjälpa människor närmare sina yrkesutbildningar och sina första fasta jobb, men så blev det inte.

Nu stiger kostnaderna för försörjningsstöd och många kommuner har svårare att få pengarna att räcka till. Även till utbildning. Låt folkhögskolorna utbilda fler i olika slags kurser och låt oss även jobba med matchningen av arbetslösa. Vi skulle generellt göra det bra. Folkhögskolan är van att arbeta med grupperna i den nuvarande ”arbetskraftsreserven” och inte minst de språksvaga.
Fler behöver fasta jobb och samhället behöver fler personer med fasta jobb.

Stor stegvis utveckling

Av , , Bli först att kommentera 17


Här kan du ha ambulanssköterskan som tar hand om dig i ett kritiskt läge. Kanske din framtida läkare eller vårdbiträdet som sköter din mamma eller dig på äldreboendet framöver.
4C00D2EC-3661-499D-8111-E6025BE18EC6
Artikeln är från Dalkarlså folkhögskolas nya vårdbiträdesutbildning där det i dagsläget går 13 män och en kvinna. Utbildningen följer innehållet i Skolverkets nya utbildning på 800 gymnasiepoäng som kan byggas på med 700 till så att man når undersköterskenivån. Att få ta utbildning i steg, jobba och språkutvecklas emellan och sen gå vidare är helt avgörande för många.

Att bara höja kraven och göra tröskeln och startnivån högre gagnar varken individer, verksamheter eller samhälle. Det gör att fler helt outbildade får arbeta under osäkra förhållanden, eller får svårt att hitta en försörjning. I många kommunala omsorgsverksamheter är nästan hälften outbildade. Vi behöver mer av de små stegens stora och viktiga utveckling. Det finns kompetenta verksamhetschefer som en gång började med en termins vårdbiträdesutbildning, det kan bli fler.

Vård och omsorgscollege i Västerbotten har nu godkänt att vårdbiträdes- och undersköterskeutbildning på folkhögskola kan vara grund för tillsvidareanställning i anslutna kommuner. Får vi ge gymnasiebehörighet till deltagare som sen går läkarlinjen kan man tycka att folkhögskolornas vårdutbildningar bör godkännas i alla län.

Den här gruppen kör nu tre veckor med intensiv språkträning. Efter att flera sommarjobbat börjar de igen 5 augusti. Då kan utrikesfödda med bra svenska hoppa på utbildningen. Tipsa gärna någon som vill vård och kan behöva jobb efter 29 maj.

Nya reseavdraget ett hån

Av , , 4 kommentarer 25


Det har länge varit nödvändigt med en uppräkning för dem som behöver bilen och saknar alternativ. I våras fick jag genom en motion i ämnet på Moderaternas länsförbundsstämma och många är inne på samma förändringsriktning.

Nu har det presenterats ett regeringsförslag som tvärtom slår hårt mot norr och glesare bygder där kollektivtrafiken är sällsynt eller obefintlig. Läs gärna den här kommentaren, ett exempel är att en person med 2,5 mil till arbetet inte får göra något avdrag alls. Detta oavsett om det finns kollektivtrafik eller inte. Summorna går också helt fel väg. Den rimliga uppgraderingen blir för många en rejäl försämring.

Antar riksdagen detta är det en skandal som inte ska glömmas till nästa val. Det kan inte vara glesbygds- och norrlandsbefolkningen som ska betala symbolpolitiken. Miljönyttan är liten, kostnaden för bilisterna stor.

Vem ska göra AF:s jobb?

Av , , 2 kommentarer 6


Det drar ihop sig till storm på arbetsmarknadsområdet, efter en tids stiltje på vissa områden.

Vi får fler äldre äldre med ökande behov av vård och omsorg och har litet tillflöde i arbetsföra åldrar. I många kommuner minskar befolkning och arbetskraft. Färre arbetande skattebetalare. En stor del utrikesfödda arbetar, men många i etableringen är på väg in i JOB, andra till försörjningsstöd. Flera kommuner måste minska vux-utbildningen och studerande får läsa på distans. Inte bäst för alla.

M/KD—budgeten drog ner 5 % på AF:s förvaltningsanslag, 10 nästa år, och 50 % drogs ner på AF:s programanslag. Pengar till arbetsmarknadsutbildningar, aktivitetsstöd och lönesubventioner m.m. Regeringsbildningen och Jök:en medförde full privatisering av matchningen av arbetssökande. Allt sker momentant, rakt av. Det finns medarbetare även inom AF som tror att det som helhet är rätt åtgärder, men takten ger svåra problem.

Då ser väl morgondagens AF-aktörer, bolag och folkhögskolor, ljust på framtiden? Inte direkt. Några av bolagen har upphört, dragit ner, slagits ihop eller konkursat. Några försöker lämna igen sina upphandlade uppdrag. De flesta har få deltagare och blöder kraftigt.

Folkhögskolor som på regeringsuppdrag samarbetar med AF i särskilda utbildningar upplever en tvärbromsning. Dels naturligt på grund av lägre inflöde av utrikesfödda, dels för att AF sagt upp viss utbildning och inte orkar/hinner anvisa svensk- och utrikesfödda till arbetsmarknadskurser eller ”kortare reguljära” utbildningar – ofta mot vård och omsorg. Nödvändiga utbildningar som inte kostar kommuner eller AF regionalt några pengar.

Nu bromsar konjunkturen, många kommer tillbaka från extratjänsterna samtidigt som insatser och resurser som kan lindra används inte. Det gläder att det högt i AF förs diskussioner om fler folkhögskoleinsatser, men nu skickar skolorna tillbaka anvisade pengar. Många arbetssökande går istället hemma utan utbildning medan folkhögskolor måste lägga ner arbete och enheter som absolut behövs i morgon. Vem ska då göra jobbet?

Att kommunerna vill bygga ut sin verksamhet och konkurrera med aktörerna om matchningen är förståeligt, men också oroande. Alla kommuner kommer inte att ha aktörer, särskilt inte när de etablerade nu svälts ihjäl. Att vi i kommunerna blir både beställare, utförare och kanske kontrollanter är inte bra. Jag ser växande administration, ökade kommunala kostnader och än förre utförare då få vågar lita på att kommunal verksamhet inte favoriseras.

En mörk bild? Jag har försökt teckna den som jag ser den, utan alltför mycket partiskhet.
Vad måste göras?

Arbetsförmedlingen lokalt: Mitt i krutröken måste AF ändå fokusera på att flytta sina inskrivna framåt. Människor måste in i utbildning och matchas vidare till jobb där de behövs. Utrikesfödda får inte gå hemma och tappa språk, motivation och fart. De måste aktivt föras vidare i trappan mot arbete och integration. Det finns lämpliga påverkansbara utbildningar, folkhögskolans behöver AF inte betala för.
Förs människor inte vidare knäcks de kommunala ekonomierna då många hamnar i försörjningsstöd istället för förvärvsarbete.

Arbetsförmedlingen centralt: Huvuduppgiften måste få fokus ner genom organisationen. Omorganisation får inte ta all tid. Avtal måste nyttjas, nya måste till. För folkhögskolan måste det snabbt fram kurser med svenska, samhällsinformation och arbetsmarknadsinsatser för dem som gått från etableringsprogrammet till Jobb- och utvecklingsgarantin. Utrikesfödda som varit här några år, men inte kommit längre än de i etableringen. Det behövs även mer aktivering för svenskfödda som av olika anledningar blivit långtidsarbetslösa.
Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar måste också komma tillbaka.

Kommunerna: Vi måste bryta ryggmärgsreflexen att vilja göra mest möjligt själva. Vilka samarbeten kan vi få till? Med andra kommuner, folkhögskolor och andra. Ibland behövs delande av kostnader, med folkhögskolor blir utbildningen oftast gratis fast man kan resonera sig fram till utformningen utifrån förutsättningarna. Kanske till och med samarbeta om lärare.
Människor i försörjningsstödet måste kunna studera till vissa kortutbildningsjobb. Personer i svårigheter av olika slag kan få en start mot studier i Studiemotiverande folkhögskolekurs, SMF. Upp till 6 månaders utbildning utan kostnad för kommunen. Till exempel.

Politiken lokalt: Vi måste uppmuntra och initiera samarbeten innan vi ”bygger ut”. Fundera på vad vi ska driva själva och inte.

Politiken centralt: Utan att fastna i vems fel det ena och det andra var och är måste politiken få fram verktygen att få fler av arbetskraftsreserven i arbete. Människor långt ifrån arbetsmarknaden måste komma närmare – få bli behövda och självförsörjande.
”The perfect storm” måste undvikas.

Det är förståeligt att många i myndigheter och verksamheter mår mindre bra idag, men om vi inte får jobbet gjort nu mår vi ännu sämre i morgon.