…

Jag hör till minoriteten som firar Kristi himmelsfärds dag. Dagen som firas till minne av att Jesus enligt Bibeln återvände till himlen som människa och "VD" efter att ha sonat synderna och gett sin fullkomlighet och evighet som gåva åt en värld som inte frågat efter den.

Även om jag inte firade dagen skulle jag sannolikt vara glad för att den finns. Den och andra kristet historiska helgdagar som varit en del av vår kultur i ett sekel och som ger året rytm.

På olika håll poppar det upp röster som menar att vi ska ta bort alla helgdagar som rubbar produktionsrytmen, eventuellt ge några som "helgpool" åt varje arbetande. Man understryker också att en helgdag mitt i veckan kostar drygt 500 per svensk i BNP. En del vill ha bort dagarna av kristofobiska orsaker eller nervös strävan att ett av världens mest sekulariserade land ska frånsäga sig resterna av sin kristna historia. Några helt enkelt för att man vill trimma produktionsapparaten. Vissa kan t.o.m. säga att det beror på "lathet" att vi har dem kvar. 

Vi behöver sannerligen producera om vi nu vill kunna behålla välfärd och levnadsstandard, men vi behöver också leva. Helgerna är värda vad de kostar. Vår omvärld och våra konkurrentländer håller sig med liknande inslag. Människor  pressade i privat- och arbetsliv, ibland tyngda av t.ex. undanträngda existensiella frågor, sjukdomsbekymmer eller dåligt samvete för relationer man försummar, många "far väl" av ett par veckor där vilan vinner lite på arbetet. Veckor där ganska många får en extra ledig dag samtidigt.

Själv saknar jag annandag pingst, nu är den helgen mer en helg ibland andra. Vi kan unna oss 30-50 uppsättningar per arbetsliv av våra kristna helgdagar. Och av första maj.

Jag tror de ger mer än de tar.