…
Natten för fyra år sedan var jag på en demokratisk valvaka i Washington där en måttligt överviktig nästan kunde gå på de ångande förväntningarna i lokalen. Inte minst de färgade lyftes av en enorm glädje och påtaglig självkänsla ju längre natten led, vilket man förstås unnade dem efter allt deras förfäder upplevt.

Stämningen i lokalen var närmast religiös och det kändes som min skepsis över möjligheterna för Obama att ens komma i närheten av att motsvara de retorikdrivna förhoppningarna var nästan hädisk. Det här låter kanske som en dryg och lättköpt efterhandskonstruktion, men jag var glad att den jublande massan inte kunde se mina tvivel. Men visst var det en upplevelse att få vara där. Bara att gå hem genom natten med alla signalerande bilar, t.o.m. brandbilar, var speciellt för en stel svensk.

I natt har jag pendlat mellan lust att följa resultatrapporteringen och goa sängen och till slut vann den sistnämnda valet. USA får sin president min uppmärksamhet förutan och jag kommer att göra ett bättre jobb i Bjurholm i morgon med lite fler timmar investerade i sömnbanken.

För mig saknas dessutom någon kandidat att stödja.