Som sagt, i natt blir det sommartid.
Då ställer man Fram trädgårdsmöblerna, och klockan.
Etikett: vår
Vår vår
Det ser ut att kunna bli en vår i år också. Den här krokusen är fotad idag.
Apropå vår, glöm inte att ställa om klockan inför morgondagen.
Kändes det så här?
…
Tre och en halv grad kallt.
Det känns som väldigt länge sedan.
Välkommen, vårvintervädrets förtrupper.
…
Tio – noll
…
Det var en omvälvande dag igår.
Ovanligt mycket att göra var det ickså. Fyra möten efter skoldagens slut. Ordinarie skolkonferens, den här gången kring betygen. Personalmöte där både Agneta och jag mest fick vara åhörare, om än inte alldeles tysta. *s* Resesammanträde, vi ska snart ut i Europa med högstadiet. Till sist blev det möte med de andra borgerliga partierna i Vännäs.
När det blivit sent tog jag en liten promenad med några papper till en av partiets lokala klippor. På vägen därifrån tog jag en senväg så att jag fick ihop dagens halvtimme motion, lite drygt.
Så här såg det ut vid den snoozande småbåtshamnen i Vännäsby kring midnatt. Ser ni snöfläckarna uppe i slalombackens dagskuggigaste partier? De har inte en chans, trots att det snart sägs bli svalare väder. Nu är det tio – noll till våren.
Vårtecken i Umeå. En del kommer kanske fram…
Vårtecken i Umeå. En del kommer kanske fram ur kameran senare. Första motorcyklarna har man också sett. (Akta sig för kurvgruset!) Gjort ärenden iresidensstaden. Varit på sammanträde och sent om sider avrapporterat lite om det "inre" från Indienresan. Träffat många "känningar" och fått lite mat medhenne jag hoppas få dela rum med på äldreboendet. Om världen skulle stå och man skulle få leva.
Hoppas snön smälter sakta
…
Igår var jag till mamma och fikade lite efter besöket på Folktandvården i Vännäs. Snöhögen på hennes tomt sträckte sig uppskattningsvis 1,5 meter över taket på A3:an. Det är mycket.
Vore det inte för att jag skulle skämmas som icke handikappad son så skulle jag berätta att 82-åringen själv har kastat upp snön till dessa höjder.
Jag längtar efter våren, men jag hoppas den kommer långsamt. Skulle den komma lika snabbt som vi å ena sidan skulle önska så skulle vi å andra sidan ha besvärliga, farliga och kostsamma översvämningar mest överallt.
1995 kunde katastroföversvämningen 1938 fått en liten uppföljare här i Vännäsbygden. Det var ganska nära att Vindelälven brutit igenom skyddsvallarna och att järnvägsbron hade åkt av sina fundament. Militären på Ing 3, som då fanns kvar, och Kaj Johanssons arbetade hårt för att förebygga att många hus och bl.a. Statoil skulle översvämmas.
Pappa och jag passerade då, som förmodligen sista bil, ett vägavsnitt som sedan försvann. Det var vid pumpstationen i Östra Spöland. När vi passerade stod två militärer och tittade på vägen med krumma ryggar och armarna lätt utsträckta. De tittade på sprickor som just uppstått i asfalten. Strax efteråt tryckte älven bort ett stycke av vägen och ersatte den med 4-5 meter djupt vatten.
Våren är välkommen, men mer skridande än galopperande.
Nu kommer snart den lilla snöskottaren förbi.
Senaste kommentarerna