Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: snösmältning

I Vännäsby 1938

Av , , Bli först att kommentera 4


Så här i snösmältningstider får man vara glad åt att det inte ser ut så här varje år.
Det var väl att det fanns gott om vana vedevågsförare då.

Så här såg det ut 1938. Man behöver bara se halva. Filmen är ”dubblerad”.

Hoppas våren tvekar

Av , , 2 kommentarer 4


En sån underbar dag vi får ha! Den värmer ända in i själen. Med dessa snömängder hoppas jag ändå på kalla nätter och några hyfsade bakslag.

Många norrlänningar bor så pass högt att det inte spelar så stor roll rent personligen, men en värmeexplosion nu skulle kunna kosta samhället mycket. I Vännästrakten minns många 1995 då militären från T3 i Sollefteå, hemvärnet, kommunen, Kaj Johanssons och andra slet. Det gällde att hindra Vindelälven från att översvämma hus och bensinstation och det fanns bekymmer för att järnvägsbron skulle dras med i det stigande flödet.

För många ”låglänta” är det personligt viktigt att det får vara någon hejd på Gumman Tö. Vissa områden i län och land kan få översvämningsproblem även med en utdragen vår.
Med mest tvåsiffriga dagar framöver och ofrusna nätter kan det bli alltför spännande.

Lagom är bäst.

Hoppas snön smälter sakta

Av , , Bli först att kommentera 4

Igår var jag till mamma och fikade lite efter besöket på Folktandvården i Vännäs. Snöhögen på hennes tomt sträckte sig uppskattningsvis 1,5 meter över taket på A3:an. Det är mycket.

Vore det inte för att jag skulle skämmas som icke handikappad son så skulle jag berätta att 82-åringen själv har kastat upp snön till dessa höjder.

Jag längtar efter våren, men jag hoppas den kommer långsamt. Skulle den komma lika snabbt som vi å ena sidan skulle önska så skulle vi å andra sidan ha besvärliga, farliga och kostsamma översvämningar mest överallt.

1995 kunde katastroföversvämningen 1938 fått en liten uppföljare här i Vännäsbygden. Det var ganska nära att Vindelälven brutit igenom skyddsvallarna och att järnvägsbron hade åkt av sina fundament. Militären på Ing 3, som då fanns kvar, och Kaj Johanssons arbetade hårt för att förebygga att många hus och bl.a. Statoil skulle översvämmas.

Pappa och jag passerade då, som förmodligen sista bil, ett vägavsnitt som sedan försvann. Det var vid pumpstationen i Östra Spöland. När vi passerade stod två militärer och tittade på vägen med krumma ryggar och armarna lätt utsträckta. De tittade på sprickor som just uppstått i asfalten. Strax efteråt tryckte älven bort ett stycke av vägen och ersatte den med 4-5 meter djupt vatten.

Våren är välkommen, men mer skridande än galopperande.

Nu kommer snart den lilla snöskottaren förbi.