Kom just hem efter en strapats ute på stan med min krulliga vän Ylva.
Vi lyckades få ihop lite julklappar, och jag tackar gudarna att jag är en sådan okomplicerad människa som inte velar i all evinnerlighet när jag är ute på shopping spree. Ser jag något jag vill ha så köper jag det, sedan får det bära eller brista, liksom.

Köpte bland annat en julklapp till min allra bästa norrman vid namn Jarl. Han behöver inte äta pepparkakor för att bli snäll, och anledningen att han förtjänar en julklapp är för att han vid ett tillfälle gick in med sitt kreditkort och betalade mitt World Of Warcraft-konto. Jag höll nästan på att börja gråta i förtvivlan och panik när det var dags för möte med mitt gille i spelet och jag upptäckte att mitt gamecard tagit slut, men han räddade dagen. Därför ska min nordnorska bragdman få en ypperlig World Of Warcraft tröja made by Jossaren (jag själv, alltså).

I brevlådan fann jag idag det senaste numret av Motormännens medlemstidning. Inte Vecko-Revyn, Elle, Vogue eller någon annan brudtidning, utan Motormännen. Haha, det är så klockrent att den dessutom är adresserad till mig! Varken man eller motorintresserad, och dessutom en person som inte prenumererat på, eller köpt, en tidning sedan Bamse och Kamratposten damp ner i brevlådan för flertalet år sedan.
Det är sådana bisarra små grejer som gör min dag.

Nu ska jag laga mat som vanligt och sedan skriva och träna på mitt tal. Mamma ringde även och ville ha en önskelista – skitjobbigt. Dock hittade jag en grej som jag vill ha på Lagerhaus. Ett ful-snyggt och mycket kitschigt duschdraperi med flamingos på. Me like!

I’m off.