Hej, hej!

Sitter och pimplar i mig svart guld och lyssnar på en skiva som heter ’Irländska pubklassiker’ och som är köpt på Obs. Det känns ju lite tacky att köpa skivor där, men satan i gatan vad man kan fynda! Den innehåller typ världens klämmigaste bit som heter Donegal Danny med Barleycorn.

’Ever since that night I’ve been on the road
Travelling and trying to forget
That awful night I lost all my friends
I see their faces yet

And often at night when the sea is high
And the rain is tearing at my skin
I hear the cries of drowning men
Floating ever on the wind

So here’s to those that are dead and gone
The friends that I loved dear
And here’s to you then I’ll bid you adieu
Saying Donegal Danny’s been here me boys,
Donegal Danny’s been here’

Andra Irländska och Irlandsinfluerade underverk:
Dropkick Murphys – Forever
Flogging Molly – If I ever leave this world alive
The Pogues – Dirty old town

Mitt tal gick för övrigt bättre än väntat; jag fick hela klassen samt lärare att stortjuta. Östrogenet flödade och även jag slog på the waterworks, haha! Får bara VG i kursen, men å andra sidan sa min lärare efteråt att jag är en underbar människa, och det är ju till och med snäppet vassare än MVG.

Har inte träffat min pappa sedan i somras, eftersom att han bor i Sthlm, men nu är han äntligen på besök. Åh, älskade pappelipapp!

Ha det!