Hej, hej!

Jag har typ bloggat hur länge som helst nu – så jävla kul. Det enda som är dåligt är att jag har svårt att hitta på saker att skriva krönikor om, eftersom att jag använder upp alla ämnen här istället. Jag har by the way hamnat i värsta skrivar-svackan! Inga artiklar blir bra. Bummer!

Alla tv-kanalerna har redan börjat tappa sin charm, men jag upptäckte i alla fall idag att vi har den norska kanalen Nrk1, och idag klockan 18.10 visades, till min stora glädje, en film som hette Disa. Så fantastiskt bra! Så heter ju liksom min old school pal.
’Norsk film. Disa er ei livsglad lita jente på fire år, nysgjerrig og full av rare påfunn. Vi blir med når hun flyr fra Norge til Japan helt på den andre siden av jordkloden. Her møter Disa en fremmed verden, helt annerledes enn hjemme. I den nye barnehagen er hun den eneste med lyst hår og blå øyne. Alle har så merkelig navn, de spiser underlig mat med lange pinner og snakker rart. Disa føler seg utenfor, og det liker hun ikke. Hun vil også bli japaner, men blir hun det?’

Kollade dock bara på spektaklet med ett öga.

Jag har alltid tänkt att det vore coolt att bryta lårbenshalsen och dö i en spark-olycka, men Per Johan kom på det ultimata sättet att avsluta sina dagar på denna jord; i en schackolycka! Hur häftigt vore inte det?!

Nu ska jag fortsätta att skriva lite grejer till spalten på Ung-sidorna. Roligt att skriva + att det är ganska lättförtjänta pengar.

Över och ut.