Hej, hej!

Fan vilken misär – jag är sjuk. Det känns som att någonting har dött i min hals, alternativt är halvt vid liv och nu sakta försöker kräla uppåt mot munhålan, och det bultar i huvudet. Trots det sitter jag i skolan bredvid Ylva och ritar storyboards och pratar om bilder på stora, gosiga katter och vad vår hemsida ska heta.

Jag vill vara hemma, men när man är en skoltrött och lat sate med lite för hög frånvaro kan man aldrig vara det när man faktiskt är sjuk på riktigt, om ni förstår vad jag menar. Så nu sitter jag här med rinnande snok och vill avlida, och det är bara mitt fel och det gör att det känns lite extra värdelöst.

Helgen har i alla fall varit grym:

1. Sverige vann OS-guld i Hockey. Jag var så nervös att jag ville kräkas de sista minuterarna.
2. Fest hos RG.
3. Min, Bellas och Sofias födelsedagsfest.
4. Paket från farsan och min moster Katarina. Åh, presenter, I love ’em!
5. Biobesök + fika på Wayne?s med Disa, Bibi och Ylva.

Jag tänker aldrig mer fika på Wayne’s, det kan jag försäkra er om. 25 spänn för en kopp blaskigt bryggkaffe + att man dessutom får sitta omgiven av en massa låtsasstekare som tror att dom är flashiga.

Festen hos RG slutade med att jag mådde jättedåligt och bad Robert ringa efter en taxi. Så han tog upp sin telefon och jag hörde honom prata och säga ’33 personer i kö, nej det orkar vi inte vänta på’. Sedan kollade han medlidsamt på mig och sa att jag snart skulle må bättre. Sedan kollade jag hans telefon på uppringda nummer, och då hade karlsloken aldrig ringt, utan bara låtsas ringa för att han tyckte att det var roligt på festen och ville stanna kvar. Här tror man liksom att man är partners in crime, men icke! Fy fan så ruttet.

Nu drar jag. Todels!