Hej, hej!

Dra mig baklänges på en liten jävla vagn – nu var det länge sedan jag bloggade. Skrev ett avslutningsinlägg förra veckan (som jag inte postat än, that is) eftersom att bloggandet då stod mig upp i halsen, på grund av att jag då och då råkar våldta det svenska språket, skriva väldigt politiskt inkorrekta saker och för att livet helt enkelt ibland står i vägen. Har dock ändrat mig nu och känner peppen rinna som en illaluktande vårflod genom min tonårskropp. Ska åtminstone provocera skiten ur er i en vecka till eller så, och detta mycket på grund av alla trevliga e-mail och kommentarer. Believe it or not – alla hatar faktiskt inte mig.

Sitter för tillfället i skolan och snackar strunt med Ylva som äter godis och sprider glädje med sitt nyfärgade, röda hår. Det enda vi har surrat om idag är i princip Hagamannen. Alla snackar om honom. Överallt. Har varit på en snabb visit i Stockholm under veckan (kom hem i morse) och har därför varit tvungen att uppdatera mig lite. Fick ett SMS av Ylva igår där hon berättade den goda nyheten, och givetvis blev jag hur lättad och glad som helst. Dock så känns det som att många tror att allting liksom är frid och fröjd nu, och de flesta verkar ha glömt bort att världen är full av hjärndöda idioter som förtjänar mer än en känga i skrevet. Men visst, självklart är det ju jättebra att de fått tag på galningen.

Nu ska jag, mitt flottiga hår och mina fula, rosa gympapjux gå och köpa en kopp kaffe.
Peace.