Casper wants me so bad! Eller så flinade han kanske åt att jag inte såg ut som ett typiskt Arvingarna-fan, vem vet.

Hej, hej!

Sitter och pimplar i mig en hink te (nästan), knaprar knäckebröd och kollar på Oprah. Hon är för övrigt rosa och glittrar idag, vilket livar upp en annars så tragisk episod om bröstcancer. Jag tänker för tillfället på engelska som jag alltid gör när jag lirat World of Warcraft i X antal timmar, men detta ska nog gå bra ändå.

I alla fall så har mycket hänt sedan jag bloggade sist, vilket tyvärr innebär att jag kommer att missa att berätta om en massa roliga händelser. Bummer dude.
Kramfors förra helgen var i alla fall trevligt som fan och större delen av tiden gick jag ut med hundar och kollade på trattiga, men trevliga, filmer såsom Hostel (skräckfilm som till största del gick ut på att visa så många nakna brudar som möjligt), Mean Girls, Rambo I och Sylvia (om Sylvia Plath, den utomordentliga författaren bakom bland annat Glaskupan). På lördagen drog vi först på förfest hemma hos Jimmy där det enbart lyssnades på hårdrock som jag aldrig hört förut (förutom när jag smög fram och bytte till I Wanna Rock med Twisted Sister med jämna mellanrum), och sedan bar det av i taxi till Bollstabruk på styrdans.

Väl där dansade jag med Robert som tävlade i bugg iförd sidenkläder från femte klass upp till andra året på gymnasiet och vi hade skitkul och jag skrattade som fan, kanske mest på grund av min trattighet. När jag satt och vilade vid vårt bord och alla andra var på toa eller något kom det fram en svettig, femtioårig karl iförd en gul t-shirt (han fick smeknamnet Gula Gubben) och bjöd upp mig, och eftersom att jag är en artig spätta tackade jag ja men förklarade att jag är kass på att dansa styrdans. Nemas problemas tyckte han, och sedan dansade vi foxtrot under en två pissiga schlagerdängor medan jag kände hans halvbånge mot mitt lår. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men jag valde att skratta. En stund senare kom det en annan smilfink på typ femtio bast och ville dansa, och han kladdade som fan på ryggen där min tröja farit upp och viskade under hela ledmotivet till filmen Notting Hill att jag såg bra ut. Ursäkta mig, men jag är inte längre säker på om det verkligen är jag som tillhör en förlorad generation! I alla fall så skyndade jag mig att fly fältet, dansade lite mer med Robert, skrålade till dängan Eloise med Anders, skrattade åt avdäckade 40+ drakar och tog kort på Arvingarna. Sedan blev jag full som en kastrull och skrattade ännu mer och sedan for vi hem.

I övrigt i veckan har detta hunnit hända:
– Jag har varit med Ylva.
– Jag har lyckats få en utomordentligt galen dygnsrytm.
– Jag har gjort ett hemprov i nationalekonomi.
– Jag har repat + att bandet har fått en spelning. Se oss 5/5 på Hamnmagasinet!
– Jag har kollat på världens bästa serie The Office med Sofia
– Mitt guild i World of Warcraft har splittrats så jag har startat en ny karaktär på Ravenholdt i stället för på The Venture Co.
– Jag har varit ett mensmonster, och igår gick jag lös som en ångvält och skrek och sparkade sönder en papperspåse innehållandes skräp bara för att jag fastnade med foten i den. Mamma bara skrattade och pekade på mig och insåg att det var bäst att hålla sig undan. Och ja, jag städade undan efter mig.

Ikväll ska vi vara hemma hos mig och käka smörgåstårta och fira att mina älskade vänner Bibi och Becker fyller arton vårar, sedan bär det av ut på Scharinska för att skaka rumpa till lite schysst reggae.

So long, lovers!