Hej, hej!

Det har varit en hektisk vecka, och därför har jag inte hunnit blogga. Fast nu ljuger jag, ty jag har bara varit lat och inte velat. Haha, pure ownage.

Skrev i och för sig ett inlägg i fredags, men hann aldrig posta det innan jag skulle iväg på avskedsmiddag för Gustaf (den jäveln är i Skåne nu och vi saknar honom redan), men jag får posta det när jag kommer hem ikväll. Det har hunnit hända massa saker, men jag har då rakt inte tid att berätta om allt, eftersom att jag är i skolan ska skriva en saga tillsammans med Ylva om två lesbiska prinsessor, men jag lovade mig själv inatt när jag låg med sömndruckna ögon och trosor som skar in i arslet att jag skulle blogga om det som jag låg och tänkte på.

Bland annat så låg jag och försökte komma på tio roliga namn att döpa en galt, och här har ni topp fem (ingen rang, ingen reson):
1. Herr Appelqvist
2. Rumblebelly
3. Mr Fizzwickle
4. Bohman
5. Kristerkvist

Åh, snart är du min, älskade Kristerkvist!

Bäst i helgen var en dokumentär på femman som hette Teenage Tourettes Camp som vi satt och glodde på, och givetvis asgarvade åt, under valborgsmässoafton. Detta låter ju väldigt politiskt inkorrekt, men det är ju ett faktum att de dokumentärer som visas på Kanal Fem inte direkt köps in och visas för ett allmänbildande syfte. Allt är skräptelevision, mina goda vänner, och det finns till för att underhålla lättroade själar som jag själv.

Sämst i helgen var kungens födelsedag, vilket jävla spektakel. Vaknade på söndagen, slog på teven och glodde på gubben som ser ut som att han har stenkulor istället för ögon medan han och hans uppstyltade familj vinkade från en balkong. ’God morgon på er också, era utsugare’ tänkte jag för mig själv innan jag somnade om igen.

Hörs och störs!