Hej, hej!

Jag har nog världens största ego tror jag, samt världens jävla självhävdelsebehov, precis som en dinosaurie en gång påstod. Det finns nämligen ingenting som gör mig så glad som att få kommentarer och e-mail om mina texter (förutom att festa, plöja igenom en hel serie på DVD på raken, spendera pengar och lyssna på bra liveband, ty det är också rackarens roligt också). Därför ska jag försöka att blogga lite oftare så att jag inte behöver skriva så förbannat långt varje gång jag väl sätter mig ned för att skriva.

Det finns en man, som vi kan kalla för Mr Shoe, som brukar läsa det jag skriver, har skickat grejer till mig i World of Warcraft och brukar meddela när han ser mig på stan. Mycket trevligt! Anledningen att han kallas Mr Shoe är att han vill att jag ska trampa på honom med stilettklackar, att han vill köpa mina skor och typ ta på mina fötter, allt mot betalning givetvis. Tanken slog mig när jag kom hem från skolan idag att om Mr Shoe bara visste hur mina fötter luktar när jag har kutat omkring barfota i mina leopard-ballerinaskor en hel dag och om han såg att jag fortfarande har plåsterklister kvar på hälen från när jag fick skavsår av mina kängor senast, så skulle han inte alls vara lika intresserad. Jag kanske ska skicka ett doftprov för att skrämmas lite? Jag tycker ändå om Mr Shoe, det finns ju alltid olika nyanser av folk, det är bara så att jag inte vill dela mina fötter med någon över huvud taget. Jag är hemskt kittlig, förstår ni, och på tok för mesig för att vilja trampa på någon. Dessutom skulle det nog kännas lite för bisarrt för min smak.

Internet funkar skitdåligt och det gör mig ledsen i ögat.
Hörs och störs!