Hej, hej!

Just nu är jag verkligen så sjukt nära gråten. Fick idag svälja min stolthet och fråga Johan Everljung om jag fick flytta min deadline till torsdag morgon (om några timmar, alltså), eftersom att jag haft totalt jävla hjärnsläpp i flera dagar och inte vetat vad min nöjeskrönika ska handla om. Nu är klockan kvart i två, jag har sovit fem timmar det senaste dygnet för att jag haft så mycket att göra, och har fortfarande bara skrivit ett stycke som är värdelöst. Klockan sju ska jag köra bil, bäst att ni gångtrafikanter aktar er.

Fan. Fan. Fan. Fan.
Har prestationsångest, och känner att jag vill skriva något sjukt bra, men det går inte. Jag brukar ju alltid kunna skriva något, liksom, men nu kommer jag inte på något bra ämne som håller. Jag har aldrig missat en deadline, (tror jag), och det ska jag fan inte göra nu heller. Det känns liksom bara så jävligt, för så här värdelös brukar jag inte vara. Nu gråter jag. I’m such a girl.

Ja, ja. Nu jävlar måste jag rycka upp mig, brygga en kanna kaffe och sedan skriva världens bästa krönika. Go me!