Ylva krävde en normal bild på henne. Här poserar hon tillsammans med Sergei (Sir Gay).

Hej, hej!

Igår satt jag och brorsan och pratade om olika ’visdomsord’ som hängde på väggarna i vårt hus på Carlshem när vi var små. Helt sjukt att vi båda kommer ihåg exakt vad som stod på dessa, och även helt sjukt att ens min mamma köpte/tillverkade (?) sådan där skit en gång i tiden. Morsan är ju egentligen lite av en trendy wanker som typ gillar femtio- och sextiotalsdesign, och inte en sådan där inlandsmamma som älskar furupaneler och hemslöjd, liksom. På toaletten hade vi i alla fall något som liknade en pizzaspade där det stod ’Tvätta dig om hand och nos, så blir du vacker som en ros’. I köket hängde en broderad liten tygbit där det stod ’Små, små ord av kärlek sagda varje dag, sprida över hemmet solsken och behag’. Herregud vilket bullshit. Det enda visdomsord jag uppskattar är ’En stor kuk är en liten tröst i fattig mans hem’. Haha, så jävla bra.

Helgen har för övrigt varit helt grym, och vi har haft besök av Kotten och Björn från Linköping och bland annat varit på Pipes of Scotland och Krogen Krogen. Festligt, festligt. Har inte hunnit göra bort mig tror jag, och jag har inte heller varit bakis. Festligt, festligt.

Skola i morgon känns dock inte lika kul. Är så jävla less på skiten så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Varenda dag är verkligen en kamp, och det krävs sjukt mycket ansträngning för att ta mig upp ur sängen på morgonen. Har deadline på en artikel i morgon och trettio minuters redovisning av ett jättestort arbete i samhällskunskap B på tisdag. På fredag ska vi recensera en film i tio minuter i Engelska C. På torsdag ska jag vara klar med en essä, en krönika och en artikel på några sidor vardera. Jag hinner fan inte andas, det tar aldrig slut. Förra veckan hade jag inte tid att plugga psykologi eftersom att jag hade så många andra arbeten och deadlines och intervjuer att göra, så det provet gick rakt åt helvete. Fan vad jag hatar mitt liv ibland, åtminstone när det är såhär. Hoppas verkligen att jag är såhär nere för att jag snart ska blöda som ett skadeskjutet djur, för jag pallar fan inte att vara deppad en längre tid en så. Jag vet ju att allting ordnar sig till slut.

Nu ska jag skriva klart min artikel och sedan försöka sova. Förhoppningsvis är jag i säng innan klockan 02.00. Seriöst, jag bölar fan nu. Det suger, för jag bölar nästan aldrig.

Hörs och störs.