Hej, hej!

Nu hoppar jag runt på kryckor på grund av Görans Crocs. Min tå är helt blå och jättestor, så jag får inte längre plats i min högra sko. Hoppas den inte är bruten bara… Kan i alla fall inte gå på den, och i natt fick jag sova utan täcke på foten eftersom att allt som nuddade vid min fot gjorde så jävla ont att jag ville dö.
Göran – dina förbannade Crocs är snart bara ett minne blott, ty jag ska nämligen slänga dem i världens största dokumentförstörare.

Har i alla fall jobbat ikväll och skrivit en artikel till Nöje, vilket innebar att jag fick åka till Scharinska för att spana in bandet Anna Leong. Tyvärr hade de skjutit upp sin spelning med fyrtiofem minuter, så det var bara att åka hem och skriva utan att ha fått uppleva deras musik live. Nu ska jag skriva en krönika till Ung som ska vara klar i morgon bitti, och sedan skriva klart en essä och en artikel till en kulturbilaga som vi håller på med i Text B och Litterär Gestaltning (vi snackar typ 10 000 tecken här). Känner på mig att jag kommer måsta vara vaken rätt länge inatt, så det blir nog till att brygga lite kaffe, hehe. Men skam den som ger sig!

’Under våren kommer ett nytt nöje att utredas på VK. Nytt innehåll, nytt utseende, bilaga, med mera. Mycket på agendan.
Eftersom vi är mycket nöjda med din medverkan skulle vi först och främst vilja förlänga samarbetet med dig med sex måndader efter nyår.
Självklart finns du även med i planeringen inför det nya nöjet.’

Typ det bästa som någonsin hänt mig, tillsammans med det här:

’En annan som jag slukar allt av är vår egen Josefin Isaksson. Jag gillar folk med åsikter, ett rättframt språk och som inte tror att man måste använda spaltutrymme för att kämpa för en bättre värld. Hon är en sån och så bra att jag tror att jag om 20 år kommer att säga att jag en gång jobbade på samma tidning som henne.’

Det är sånt där jag tänker på när jag har så mycket att göra att jag nästan går sönder, när jag inser att jag blivit sämst i skolan, eller när jag känner att allt jag skriver är värdelöst.
Nu är det dags att sluta skryta (förlåt, förlåt) och istället skriva tills fingrarna blöder.

So long, lovers!