Rivig dam indeed.

Hej, hej!

Herre min skapare vilken dryg dag. Vaknade skittidigt i morse för att hinna diska innan morsan skulle komma hem från Stockholm, och när jag var klar med det kollade jag på Oprah, läste VK och sög i mig en kopp kaffe innan jag började stövla iväg till skolan för att gå på litteraturvetenskapen klockan elva (det tar tid att gå dit när man hela tiden koncentrerar sig på att inte gå som Tina Turner i hennes åttiotalsvideos, hon ser verkligen otroligt skitnödig och svajig ut i dem nämligen).

Väl i skolan hade jag som sagt litteraturvetenskap, vilken är den bästa kursen i världshistorien, typ. Kort genomgång av en tolkningsmetod och sedan började vi läsa en gammal pjäs, men eftersom att vi är latmaskar på Text och Media bestämde vi oss för att det var roligare att äta än att läsa, så då gjorde vi det istället. Klockan tolv hade vi typ käkat klart och på grund av att min fantastiska samhällslärare Curreboy (numera kallad Sork-Curt på grund av att han varit sjuk i en miljon veckor på grund av att han snortat smådjursavföring eller något) skulle vara borta så gick hela klassen hem. Tror jag. Vi skulle sitta i klassrummet och kolla på en film typ, men det gjorde jag hemma vid min egen dator i eftermiddag istället. Minst lika värt.

Det är av den där anledningen jag hatar skolan – för att man nästan inte gör någonting av värde där. Den enda anledningen att jag går dit är för att någon jävel har bestämt att det är otroligt viktigt med närvaro. Om man gör någonting i tegelbunkern eller ej är mindre viktigt – huvudsaken är att man är där och drönar. Ta inte detta fel nu, för jag finner jättemånga kurser intressanta och jag älskar mina lärare. Det jag hatar är att vi i princip aldrig får vikarier, och när vi inte får en vikarie i ett ämne så kan en hel dag bli förstörd. Typ att man kommer dit klockan halv nio men får reda på via en lapp på dörren att man inte har lektion förrän klockan ett. Drygt! I datasalen skriker ettorna och spelar dålig musik, och det är omöjligt att koncentrera sig. Drygt! Sådär är det nästan varje dag. Jag skulle bara vilja vara hemma och göra mina skolarbeten, analysera pjäser, skriva mina krönikor och bara skita i den förbannade närvaron.

Nu låter jag kanske sur, men det är jag inte. Jag är peppad som få! Har nämligen fått The Burning Crusade och startat en ny karaktär på Grim Batol som heter Skelaeth. Hon ser ut som en slirig slyna, och det gillar jag. Hade egentligen lovat mig själv att aldrig starta varken en night elf eller en blood elf, eftersom att det nästan bara är datanördar med pommacsbottenglasögon och gothtjejer med lackkorsetter och dålig musiksmak som gör det. Men det är ju trots allt roligt att testa nya områden och nya quests, så jag får väl göra ett undantag.

Nu ska jag sova igen, trots att jag sov bort lite feber tidigare i eftermiddag och förmodligen inte kommer somna förrän fem i morgon bitti.

So long, lovers!