Man blir vrång av att åka buss i tio timmar!

Dagen efter var sliten. Disa vaknade tidigt från sin dvala och åkte tillbaka till Stockholm. Jag och Bibi slappade ett tag och tog sedan tåget tillbaka klockan ett. Där satt vi och lyssnade på en bratkille som satt och höll om två tjejer och snackade om att han blivit sprutad i ögat. Med Champagne, that is. I Stockholm mötte vi upp med Disa och spenderade sedan dagen liggandes i en hög i soffan medan vi väntade på att Johanna skulle komma från Norrköping och åka med oss tillbaka till Norrland.

Resan hem gick relativt smärtfritt, även om jag var trött och uttråkad. Jag satt bredvid Disa och hon somnade på en gång nästan. Sedan sov hon hela resan i väldigt många olika ställningar. Min favorit av dem alla har jag valt att kalla "tiggaren". Hon satt helt enkelt rakt upp utan ryggstöd, sovandes, med ena handen utsträckt rakt ut i luften. Den ställning jag tyckte minst om var den hon intagit medan jag gick på toa och köpte läsk i Tönnebro – fosterställning över både mitt och hennes säte. Under klassresan i sexan lärde jag mig att inte bråka med en sovande Disa, så därför var det bara att snällt slå sig ner bredvid henne med halva arslet i gången och liksom lägga armen om henne för att inte ramla ner från sätet och sedan hoppas att hon skulle vakna av sig själv. Bibi sov också mycket, men när vi kom till Tönnebro vände hon sig mot mig och Johanna och blickade ut mot parkeringen och sa: "Är inte det där Disa?" och pekade på någon som strök omkring ute på parkeringen. Jag och Johanna började gapskratta och då vaknade draken i min kära vän Bibi. "VADÅ, VARFÖR I HELVETE SKULLE INTE DET DÄR KUNNA VARA DISA?!". Ja, varför inte, egentligen? Bara det att Disa inte är en två meter lång man med svart hår. Oh well.

Hörs och störs, lovers.