Ah, tja!

Har legat och sovit hela förmiddagen och har bara slagit upp ögonen när min mobil levt djävulen. Vilken otroligt skön dag. Klockan 13.37 (1337, yeah) fick jag ett sms och såg det då som ett tecken på att jag borde vakna på riktigt. Först låg jag dock kvar en stund och njöt av upptäckten över vilka fantastiskt snygga ben jag har. Lite korta, men ändå heta.

I fredags var jag ute för att ta en öl med Betty, Bibi, Disa, Johanna och Sofia, och det blev först ett stopp nere vid kajen innan vi knatade vidare till Pipes of Scotland. Det hände inget spektakulärt egentligen, jag och Sofia hade mest tvångstankar angående vaktens överarmar och att vi var tvungna att ta på dem innan kvällen var slut. Fan vad less jag är på att gå ut på krogen by the way, synd bara att det inte finns så mycket annat man kan göra. Efteråt, när alla mina vänner dragit med bussen, skulle jag gå och hämta min cykel. Då kommer det ett killgäng där ett av de brölande testosteronvidundren skriker åt mig att jag är ful och äcklig, och att min septumpiercing ser förjävlig ut. Jag går bara vidare mot min cykel och låser upp den, men blir tvärförbannad och tar en omväg för att möta dem igen. Skriker att jag ska spöa skiten ur den jävla pygmén och att han ska dra åt helvete. Sedan brister min röst och jag blir värsta ledsen, utan att riktigt förstå varför. Kände mig väl lite ensam när jag stod där med en hel jävla army of assholes framför mig.

Igår var jag först i Döbelns Park och sedan drog Sofia, Bibi och jag på Scharinska, vilket var skoj som fan i vanlig ordning. Det enda jag har att klaga på är mina vänner. Sofia drog ganska tidigt för att hon var trött, så hon är förlåten. Men Bibi, oh my god, Bibi! Hon har blivit en toffel, precis som Ylva och alla andra av mina kompisar som skaffat pojkvänner. Jag hatar det! Man ser aldrig skymten av dem längre, de sticker tidigt när vi är ute och svansar bara efter sina killar och drar när dom ringer. Hur tråkigt som helst! Jag är arg, ledsen och besviken. För övrigt så hatar jag även par som bara gör saker tillsammans och typ låter såhär: "Nä, VI ska inte gå ut i helgen, VI ska vara hemma och mysa, VI förlorade nämligen våra egna liv när VI blev ihop för hundra år sedan." Ingen av mina kompisar har hunnit bli så i alla fall, tack och lov. När vi ändå är inne på hat så hatar jag även att all the good ones are taken. Kvar är männen med blekta bootcutjeans och BMW-kepsar. Jävla skit.

Nu ska jag dricka te och vårda min ömma rygg.
So long!