Hej, hej.

Den cyklande lastbilschauffören är fortfarande på besök och ligger troligtvis hemma hos mig och sover. Själv sitter jag och stirrar på en skärm och kan, trots att jag har telefonen avstängd, höra ringsignalen i öronen samt se mikrofonen på headsetet i högra ögonvrån. Som en väldigt trattig och meningslös hallucination, skulle man kunna säga.

I morse när jag svept mitt morgonkaffe och gick in för att säga hej då till den cyklande lastbilschauffören möttes jag av en mycket arg och förvirrad tjugotreåring. Han kollade på mig som om jag skulle vara ett jävla monster och skrek: – JAG KAN INTE!
– Jaha, hej då ditt freak, svarade en mycket förolämpad Josefin och trampade iväg till jobbet istället. Ska snart skicka ett sms till honom och berätta vilken knäppgök han är när han halvsover.

Tjugo minuter kvar av lunchen. Sweet.
Hörs och störs, lovers.