Hej, hej.

På lördag har vi spelning med bandet utanför Vännäs, närmare bestämt på Slöjdarnas Hus. Blir nog trevligt så länge det är bra väder. Kanske får vi lite nygräddat tunnbröd och en ladugård med tillhörande boskap tillverkade av kottar med tändsticksben i gage. Inte dumt. Därefter har vi bara en spelning kvar innan det är dags för bandets medlemmar att börja förflytta sig till olika delar av Sverige för studier eller bara för att få se något annat än björkarnas stad. Själv blir jag kvar och det känns underbart. Jag är fan inte färdig med dig, Umeå! Sista spelningen blir i alla fall på Droskan den elfte augusti tillsammans med Nasty Music och Industri Royal. Kom dit eller var en fyrkant, eller hur man nu säger.

Midsommarhelgen blev verkligen lyckad. Gänget och jag hade dukat upp långbord utanför Vildmannen och där grillade vi, åt sill trots att det egentligen är ett ganska motbjudande påhitt samt spelade fotboll. Jag upptäckte då att min kondition är helt sorgligt dålig, så efter att jag gjort mål gav jag upp och drack en öl istället. Halv ett tog jag den cyklande lastbilschauffören under armen för att lunka hemåt, och väcktes senare samma natt av att han börjat nyktra till och då insett att han skadat sitt ben under den rafflande matchen. Den natten ägnade jag sedan åt att springa och hämta vatten samt lägga frysta wokgrönsaker mot hans gigantiska knä. Gustaf hade tydligen också varit ett klantarsel samma natt och ramlat med cykeln och brutit nyckelbenet. Bra jobbat, gubbar!

Igår åkte den cyklande lastbilschauffören buss tillbaka till Åre igen (han gillar fortskaffningsmedel, han) och det känns både tråkigt och ensamt. Extra tråkigt känns det eftersom vi knappt pratar så fort vi inte ses. Han ägnar för mycket tid till World of Warcraft samt att cykla fort ner för höga berg, tycker jag. Själv ägnar jag för mycket tid till att sova och inte göra ett piss. Oh lord, jag måste skaffa mig ett intresse.

På lördag är det Shape Up, och dit vill jag. Levern och plånboken säger nej, men mitt hjärta fullkomligen skriker ja. Och man ska alltid följa sitt hjärta, eller hur? Nu är lunchen snart slut, och innan dess ska jag hinna hämta en kopp kaffe.

Över och ut.