Hej, hej.

Jag tänkte bara meddela världen att jag lever och har det bra. Saknar fortfarande Internet hemma och har inte tid att blogga på jobbet längre, eftersom jag är ute och springer i VK-huset och plockar upp killar i blåställ med VK-bilen mest hela dagarna tillsammans med min partner in crime Samane. Jag trivs i alla fall jättebra med de nya arbetsuppgifterna på Budcentralen, och det enda jag egentligen inte är överförtjust i är att man blir så sjukt svettig och illaluktande av det. Jag är verkligen inte rädd för lite skit under naglarna, men när jag igår först fick Coop Forum-kladd och sedan gårdagens lunch över mina byxor var jag fan inte helt lycklig. Det finns ju ingenting som gör mig så ledsen i ögat som broccoli, och att sedan gå runt och lukta som det är ingen höjdare. Jag är dessutom en kjoltjej som bara äger två par byxor, och kjol kan man inte ha i det här jobbet, så jag hoppas att jag och Samane ska lyckas hitta några heta arbetskläder någonstans i den här byggnaden. Annars kommer jag få tvätta jämt.

Var sjukt trött igår och låg på soffan och halvslumrade när Bibi plötsligt frågade om jag märkt min cykel med för- och efternamn. Nej, svarade jag, för varför skulle jag ha gjort det? Då berättar Bibi att det suttit en lapp på porten om att de slänger alla cyklar som inte är märkta. Jag kastade mig upp från soffan och kutade ut barfota i regnet utan BH och iförd mjukisbrallor med en liten lapp i ena handen och en bläckpenna i den andra. Tack och lov var cykeln kvar, för om någon tagit sig friheten att slänga min cykel hade jag fan bajsat i denne persons morgonkaffe. Jag älskar min cykel!

Spelningen i lördags gick hur bra som helst. I morgon har jag deadline på första nöjeskrönikan för hösten. På fredag åker jag med största sannolikhet söderut för att träffa Bilmekanikern. Nu ska vi ut och cruisa med Kurre – världens tjockaste bil. Typ så ligger det till.

Hörs och störs, lovers!