Hej, hej.

Rött var trevligt, även om det var vemodigt att säga hej då till Johanna. Kommer sakna henne som fan! Efteråt gick jag och Bibi och handlade innan det var dags att sätta sig på bussen tillbaka till Sandbacka igen, och snart ska jag pressa i mig allt som jag hungerhandlade (bland annat skorpor, vilket jag inte har ätit på år och dagar).

Bussen vi åkte med var i princip helt tom, sånär som på en skum snubbe och en mystisk portfölj som stod där helt övergiven. Busschauffören spelade Sagan Om Ringen-musik och jag tänkte för mig själv: Är det en bomb i den där väskan? Ska jag verkligen dö, endast nitton år gammal, till fjantig jävla fantasymusik? Var det här planen för mig?