Hej, hej.

Jag var just inloggad på Helgon, och där kryllar det av hårdrockare. Därför började jag och Bibi att prata om just dessa, och att det ju måste vara den värsta stilen som finns. Inte för att det är något fel på hårdrock som musikgenre, det lyssnar jag också på (en del i alla fall), men för att hårdrockskillar har en tendens att ha så jävla ful stil. Illasittande brallor, lockigt hår i hästsvans, svart utplattat hår med utväxt, allmänt ovårdat hår, fula kängor som dom typ köpt för tvåhundra spänn på Överskottsbolaget eller typ bara ett bara sjabbiga gympadojor som dom haft sedan högstadiet. Dessutom tycker dom ofta att I wanna rock med Twisted Sister är den sämsta låten som finns (åtminstone är det den officiella åsikten). Hallå, det är ju världens bästa låt! Åtminstone när man är full. När jag och Sofia var i Stockholm för ungefär ett år sedan och var på en hårdrocksklubb med hennes syrror upplevde vi detta. Vi var de enda som jublade när den låten pumpades ur högtalarna. Alla andra suckade när allt de egentligen ville var att hoppa upp på borden, dra händerna genom sina hårsvall och bara sjunga med. Ända från tårna, liksom.

Jag har haft en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans med Bibi och Disa. Först gick vi på stan och jag inhandlade strumpor, strumpbyxor, svarta stövlar, sweet chilisås och sminkborttagningsgeggamoja. Så nu är jag glad igen, och lyckokontot är påfyllt i åtminstone några dagar till. Efteråt fikade vi i en evighet på Nya Konditoriet – Disa en bakelse och en kopp te, jag en kopp kaffe och en kanelbulle. Ah, klassiskt!

Nu lyssnar Bibi på house medan hon diskar. PUT YOUR HANDS UP FOR DETROIT! DADADADADADA-DADAPPDAPPDAPPDAPPDAPP! BLIP, BLOP, BLIP, BLOP! Och så vidare, ni vet.