Igår spillde jag chokladglass på min klänning och i förrgår hoppade Bibi, Johanna och jag hage på Carlshöjdsskolans skolgård (jag vann – YES!). Kan det verkligen stämma att jag fyller tjugo om ett halvår?

Jag bara undrar, alltså.

Hej.

Jag skulle vilja jobba på Volvo, vilket jag diskuterade med min kära arbetskamrat Malin igår. Jag tror att jag skulle passa där. Jag är singel och nattuggla, och har ingen jag behöver ta hänsyn till, vilket gör att det skulle vara perfekt för mig att jobba skift. Jag lär mig saker snabbt och skulle vara fulast i käften och dra grövst skämt av alla på hela stället. Anställ mig, tack.

Läser den här meningen i dagens VK: "Under onsdagen var det många privatpersoner som firade Drottning Silvias namnsdag…". Jaha, okej, se där. Men vilka då? Och varför skulle man göra det? Vem firar namnsdagar över huvud taget? Satt folk i sina hörnskinnsoffor med en liten bakelse framför sig på glasbordet och talade gott om Silvia och hennes namnsdag? Skickade de varma tankar till Stockholm och Svea rikes drottning, och funderade kring hur hon alltid kan se så fantastisk ut trots att hon bär hattar stora som tefat och ser ut att fått skinnet sträckt bakom nacken med hjälp av häftklamrar? Tänkte de på allt fantastiskt hon uträttat under sin livstid? Jag förstår inte.

Fridens liljor.

Hej, hej.

Livet känns faktiskt ganska jävla fantastiskt just nu, och detta tack vare flera anledningar:
1. Jag har jobb i några veckor till.
2. Jag får fortsätta skriva krönikor på Nöje.
3. Jag hade utvecklingssamtal med min chef igår och fick mycket beröm samt fick höra att det finns möjlighet att hoppa in som vikarie på Privatmarknad i framtiden. "Det kommer att gå bra för dig i livet, Josefin".
4. Bilmekanikern ringer och skickar fina sms.
5. The queen of fuckin’ everything har flyttat in hos mig. Hej då, Ensamheten! Välkomna, Skvallerkvällar och Bakissöndagar!
6. Hinken flyttar till Umeå om några veckor.
7. Spelning på Droskan på lördag. Repandet går bra. Allt är stabilt.

Det enda som egentligen är lite tråkigt är det faktum att när jag väl träffar någon som jag skulle vilja träffa igen – någon som är snäll, rolig, trevlig, lång och har blåställ – så bor han i Lindesberg. Jag menar, vad fan är det för jävla ställe att bo på? Det jag tycker är bra med Bilmekanikern är, förutom det jag skrev tidigare, att vi på sätt och vis är totalt olika. Han kör cross, gillar dragracing och lyssnar på råmangel. I love bonnlurkar.

Hej, hej.

Fy fan vad jag är hungrig. Jag blev nämligen aldrig någon gröt- och morgontevebrud, utan fortsatte att vara världens sämsta morgonmänniska som stiger upp på tok för sent, kör ner huvudet i sminkväskan och tar ett dopp i klädhögen på golvet innan jag cyklar iväg till jobbet. Det finns ingen tid för frukost i mitt liv.

Bibi, min kära vän och följeslagare, flyttade in hos mig igår kväll. Med sig hade hon sin mugg med texten "Queen of fucking everything". Jag kände redan då oron över de kommande veckorna som en smocka mellan mina två blå. Hennes föräldrar följde med och tittade på min lägenhet och tyckte att det var välstädat och att jag inrett fint. De trodde att jag skulle behöva hålla ordning på Bibi. HA! Vilket skämt. Det är jättestökigt i min lägenhet, jag råkar bara vara världens bästa på att snabbstäda innan det kommer folk. Jag har bott i min lägenhet i över en månad, men ändå har jag inte hängt in några kläder i garderoben, utan har allt i en sådan där stor plastpåse från IKEA. Två matlådor i diskhon är från när vi var på Holmön för två veckor sedan, och jag har inte dammsugit en enda gång under tiden jag bott här. Ni kan kalla mig Sluskefin.

Jag tror i alla fall att jag och Griseknoen kommer ha roligt ihop. Hon har ett härligt skratt och är duktig på att baka, och har dessutom en dator späckad med Nollor och Nördar, Beverly Hills 90210, Sex and the city och Weeds. Det här kommer bli grymt.

Hej, hej.

Jag sitter vid disken och skrattar så att tårarna sprutar. Min kollega Malin har nämligen visat mig en fruktansvärt roligt hemsida – www.family.se. Där kan man typ berätta om födelsedagar och bröllop, ge dagens ros samt berätta för övriga Sverige om att man just klämt ut en unge. I skrivande stund droppade det visst in ett mail från min chef angående samma sida. Oh well. Hur som haver så verkar den här sidan ha precis allt! Det finns nämligen ingenting jag tycker är roligare än människor som lever i tron på att alla ska vara intresserade av att veta att de firar masonitbröllop, titta på bilder av nyfödda små människor, som oavsett kön ser ut som små farbröder och veta exakt hur det gick till när dessa förlöstes. En tjej skriver helt seriöst: "Jag hade öppnat mig 4 cm…". Haha, N-I-C-E!

Jag ska skriva en egen annons. Låtsas att jag fött ett barn. Sedan ska jag i detalj beskriva hur min förlossning gick till. Hur jag sprack hela vägen runt, sprutlackerade hela rummet med både det ena och det andra och blev drogad och råkade berätta för alla i lokalen att barnet inte tillhör min sambo, utan någon jag träffade under min semester med brudarna till Playa del Inglés.

Fast liksom, look who’s barking up the wrong tree. Sedan december 2005 har jag nog ingen rätt att vara kritisk mot dem som fläker ut händelser ur sina liv. Egentligen.

Hej, hej.

Mitt ringfinger där jag burit en ring (som är motbjudande ful enligt Gustaf, men sjukt spexig enligt undertecknad) ser mögligt ut. Det skiftar i grönt. Varför blir det så av vissa ringar? Ni bloggläsare som brukar vara så smarta kanske kan svara på det, annars måste jag nog skicka ett brev till Hjärnkontoret eller något. Börjar jag bli lika rutten på utsidan som jag är på insidan, eller vad är det frågan om?

Idag fyller förresten Robert tjugosju år. Hipp hipp hurra för dig, din gamla räv. Sofia har även tagit körkort idag. Grattis, yo!

Onsdag: Jag, Bella och en snubbe från stan som ville ha skjuts packade in oss i bilen som jag hyrt och började den långa färden söderut. Jag och Bella turades om att köra, blev utleda på de skivor jag tagit med och höll på att köra på en älgkalv som helt plötsligt stod mitt i strålkastarljuset och såg ut som att den blivit påkommen med att göra något olovandes. Den såg liksom rädd och lite generad ut, och om den haft en röst hade den skrikit "Iiiiiiih!". Vi i bilen fick bara en smärre hjärtattack och körde sedan vidare. Vi kom fram kring halv tre på natten och bestämde oss för att sova i bilen, eftersom det är kolsvart på Augustibullers camping om nätterna. Dessutom pågick det redan ett hejdlöst supande där, och det kändes omöjligt att ens försöka sova där, så då var bilen ett klart bättre alternativ.

Torsdag: Vaknade tidigt som fan och gick och slog upp vårt tält, samt satte oss på våra campingstolar och såg aggressiva ut så att ingen skulle vilja slå upp tältet bredvid oss och då förstöra våra planer på att ha Umeåcamp som vanligt. Höken, Elias, Gustaf, Anna, Åberg och Tysken skulle nämligen anlända senare på eftermiddagen. Medan vi väntade tog jag en tupplur, samt tog Bella under armen för att fixa något att äta. När resten av gänget anlände drack vi några öl. På kvällen gick Bella och la sig tidigt, Umeåfolket minglade på campingen och jag var ensam och utan batterier på min telefon, så jag gick till en container där man kunde ladda sin mobil och satt där i två timmar och surrade med två hockeykillar som var funktionärer medan min telefon sakta men säkert gick att ringa ifrån igen. När jag precis skulle ringa till Höken och Gustaf för att se var de höll hus träffade jag bilmekanikern och följde med honom och hans kompisar på efterfest. Sedan somnade jag sött i världens skönaste säng, i stället för på världens hårdaste liggunderlag.

Fredag: Jag fick höra att jag har världens största stortå, och när jag tänker efter så har jag nog det också. Gigantisk är den. En munsbit och man skulle överleva i flera dygn på en öde ö.

Lördag: Jag och Bella lånade duschen hemma hos bilmekanikern (fantastiskt), hängde i bilen och lyssnade på Gatans Lag i campet samt träffade tre äckliga skåningar i tjugoårsåldern som stod på parkeringen med några fjortonåriga tjejer. Att de var äckliga var för att de stolt stod och visade mig bilder och filmer i sin mobil där de hade sex med de tre överförfriskade tjejerna i sin bil och som inte visste om att allt blev dokumenterat. Fy fan, alltså. Det är sådana killar man önskar att man slagit på käften istället för att bara gått därifrån och sagt vilka motbjudande pajasar dom var.

Söndag: Jag fick ett nytt smeknamn – "Duttaren". Sedan åkte vi hem till Umeå.

Band jag såg under helgen: Derrick Morgan, Auktion, Madball, Eskalator, USCB Allstars, The Liptones, Eskalator, Anti Nowhere League, Vibrators, Dr Ring Ding och Toy Dolls.

Idag: Är less på att berätta om min helg, som ni kanske märker. Kan inte ens skilja dagarna åt riktigt, så jag har gett upp. Ingen orkar ens läsa så här långa inlägg.

Hej, hej.

Jag är hemma hos mamsen och har ätit en filtallrik och kissat med öppen dörr. Vi har skrattat och jag har berättat om dryga, bra och roliga saker i mitt liv och hon har lyssnat och varit världsbäst. Allt är som det ska. Passar på att låna Internet också eftersom jag inte längre har någon uppkoppling hemma. Fick en gratis månad av den unge herrn som bodde i min lägenhet innan mig, men nu är den månaden slut och jag måste fixa ett eget abonnemang. Hur i helvete gör man det? Det ska jag ta reda på i morgon.

Tre bra saker min mamma har lärt mig:
1. Krusa aldrig någon.
2. Den skit man kastar kommer alltid tillbaka på en.
3. Gör dig aldrig till eller spela dum bara för att behaga någon annan.

Nu ska jag cykla hem. Det är mörkt ute och jag bor nära en kyrkogård. Det luktar lik i min lägenhet. Lite läskigt är det nog allt.

Hej, hej.

Jag har, som ni kanske vet, varit på en festival som heter Augustibuller i Lindesberg. När man kommer hem från den festivalen känner man sig på skräp, ty det är ju det man levt på samt vistats bland under flera dagars tid.

Onsdag: Skrovmål på Max i Örnsköldsvik. Chips som Bella hade med sig. En chokladkaka och en kopp svart kaffe.
Torsdag: Bullermeny (macka, två koppar kaffe och en chokladkaka).
Fredag: Flottig pizza till frukost. Kycklingwok och nudlar till middag. En påse chips.
Lördag: Skrovmål. Baguette och en Mer (tack Linköpings-Björn).
Söndag: Kycklingwok. Tre munkar, Loka, Pepsi Max, en påse chips och en näve godis.

Och så cirka en miljard starköl och några groggar på det. Anna Skipper kommer snart att bulta på min dörr.

It’s alive!

Jag kom hem safe and sound och har verkligen haft hur roligt som helst. Har kollat band, gjort intervjuer, köpt skivor, festat, träffat roligt folk och däribland en mycket trevlig grabbhalva. En två meter lång bilmekaniker med flashig bil och en härlig samling teveserier på DVD i sin bokhylla. Men mer om allt detta senare, för jag har en massa abonnemang att ta hand om.

I alla fall så fick jag just veta att jag får jobba ytterligare tre veckor, fast på Budcentralen här på VK. Så än är jag inte arbetslös, och än har jag lyckats klamra mig kvar i min favoritbyggnad på Västerslätt.

Hörs och störs, lovers.