Hej, hej.

Idag köpte jag en säck med glassar. Arton strutar är det i den (eller var), och jag kände mig alldeles fnissig när jag köpte den. Det var liksom bara så fantastiskt att gå in i affären och veta att jag är vuxen nu och köper arton glassar i en jättestor påse om jag känner för det. Jag kan dessutom äta dem när jag vill. Till och med före middagen.

Nyss sa Lars att jag var en hög med skit. Han skulle säga något gulligt, påstod han, men att det bara kom ut fel. Det är en jävla tur att jag har min säck med glassar, nu när jag tvingas umgås med det här taffliga åbäket.