Hej, hej.

Det har varit en väldigt konstig natt, måste jag säga. Klev på tåget i Örebro och hamnade då vid samma bord som en kille från Eritrea, som jag sedan surrade med under nästan hela natten. Han verkade fly från ett kriminellt leverne i Oslo och Göteborg, eller "massa knas och kaos", som han uttryckte det. Jag tyckte verkligen att han var jättetrevlig fram till att han började säga till mig att jag inte kunde bli lycklig förrän jag släppte in Gud i mitt liv, precis som han gjort nyligen (säkert i förrgår) och att han önskade av hela sitt hjärta att jag skulle mogna och börja tro på Gud. Sedan hamnade vi även i en diskussion om svordomar, och då blev jag irriterad eftersom han svor precis lika mycket som jag, men ändå var den som satt och sa åt mig att jag skulle sluta svära så mycket. "Varje gång du svär så tycker jag lite mindre om dig, och det försvinner bitar ur din själ". Vilket jävla bullshit.

I Uppsala steg två romska kvinnor på tåget och satte sig i sätena längst ut mot gången. De var nog inte många år äldre än mig, men en av dem hade en jättegullig unge med sig som hon bäddade in i sin kjol. De pratade på finska blandat med svenska, och satt fnittrade hela resan igenom samt åt av sin gigantiska matsäck. De pratade även med mig, och jag fick äntligen chansen att fråga hur kjolarna kan bli sådär fluffiga. Trevliga, roliga och gulliga var de.

Klockan fyra på natten satt jag och läste då jag helt plötsligt började må apdåligt och hade en jättekonstig känsla i magen. Det var svinkallt i kupén, men ändå var jag tvungen att ta av mig till linne och sedan satt jag där och kallsvettades och tänkte att jag antingen skulle svimma eller kaskadspy över dem som satt mittemot. Jag hade två val:
1. Springa till toaletten och stoppa fingrarna i halsen.
2. Väcka kvinnan som satt bredvid mig och be om att få vatten.

Jag väckte henne och fick några klunkar vatten, och efter det började jag sakta men säkert att må bättre. Lyckades somna i tjugo minuter och väcktes sedan av kvinnan som gett mig vatten, och den här gången höll hon fram en macka och apelsinjuice som hon plockat fram ur den gigantiska matsäcken. Mitt i misären kändes det då så himla fint att vara människa.