Hej, hej.

Sofia drog just hem från Grävlingsgrytet efter vårt nästan fyra timmar långa Gudfadern-häng. Vi har legat i varsin soffa och glott, snackat skit, ätit chirre och dirre och druckit några koppar kaffe var. Slöhäng när det är som bäst, helt enkelt.

Nyss dog min dator helt plötsligt och hela mitt gigantiska nöjesfält försvann, vilket känns lite trist eftersom jag precis köpt massa mark och tänkt bygga ännu en rosa berg- och dalbana. Men skit samma. Det är ju ändå roligast från början. Detsamma gäller fjantspelet The Sims. Det enda som är roligt med det spelet är ju egentligen att fuska till sig pengar och sedan bygga kråkslott med mäktiga balkonger och stora altaner. Nu när vi ändå är inne på dataspel så kände jag igår att jag saknar att spela World of Warcraft, och att jag gärna hade spenderat några helgnätter framöver med att ganka n00btards i Stranglethorn Vale. Men vafan, nördighetens era är förbi. Kanske.

För tillfället överväger jag att bygga ett nytt nöjesfält eller kanske kolla på Scream 2 med två ögon istället för med ett. Jag minns när jag såg den filmen första gången. Det var på Tanjas slumberparty när vi gick i fyran, och vi hann kanske tio minuter in i filmen när en man fick en kniv i örat och Sabina i och med det började gråta så att vi istället fick ägna resten av natten åt att kolla på någon rulle som handlade om en hund som spelade basket. Så dråpligt! Jag försökte nog spela rätt ball då, men var nog egentligen ganska tacksam över att få titta på den där hunden. Det är inte så jävla kul att bli rädd ändå, och speciellt inte när man bara är en snorig elvaåring. Nu när jag ändå är i ordbajsartagen så kan jag ju berätta om när jag blev riktigt rädd första gången. Det var när jag var fem år gammal och satt i min charmerande bror Martins rum och han helt plötsligt släckte lyset och berättade hela handlingen i Jurtjyrkogården. Jag ägnade sedan varje kväll innan jag skulle sova, under säkert ett års tid, åt att tänka på det han berättat.

Nej, vet ni vad, nu tänker jag titta på några avsnitt av Det lilla huset på prärien. Det blir bra.

Hörs och störs, lovers.