Hej, hej.

Nu har jag hunnit plöja igenom ett par avsnitt av Det lilla huset på prärien och har tårar i ögonen för att det är så jävla bra. I fucking pity all of you som inte har upptäckt charmen med denna fantastiska kvalitetsserie. Det finns till exempel inget finare än Charles Ingalls sneda leende när han kramar om sitt vete och tittar upp mot himlavalvet och säger: ’Thank you, Lord’.

Jag älskar’t.