Hej, hej.

Idag har jag mest betett mig som om jag vore deprimerad, och det håller nog Ylva med om. Har bara legat i sängen och nästan vägrat att kliva upp med argumentet att det inte finns någonting att kliva upp till. Och det gör det ju inte riktigt heller när man inte har ett åtta till fem-jobb, vilket jag gärna skulle vilja ha. Har dessutom småbråkat med Lars och varit less över att han vet precis vad han ska säga för att göra mig skogstokig. I vanliga fall tycker jag att sådant är kul, eftersom det aldrig är kul att vara med någon som bara håller med en om allt och för att jag gillar att få mothugg. Men just idag blev allt bara fel. Allting känns i alla fall lite muntrare nu när Ylva har diskat och jag själv går runt och städar undan alla saker som får lägenheten att se sådär irriterande rörig ut. Sedan känns det ba’ bulla att jag och snubben jag är kär i, och som är kär i mig också, är sams igen (fast nu låter allt mycket allvarligare än vad det var, men okej då).

Igår jobbade jag mitt första pass som ledsagare åt min nya brukare, och det var jättetrevligt och vi lärde känna varandra ännu bättre. Jag förhörde henne på hudsjukdomar som kan drabba hundar, och spelade till och med kort trots att jag hatar att göra det. Ikväll ska jag jobba igen, och om cirka en timme är det dags att ställa sig vid busshållplatsen igen för att åka iväg och ha filmkväll som hon önskade. Dags att fräscha upp sig nu, alltså.