Hej, hej.

Gårdagen ägnades åt att skriva texter och sedan gå (och ja, jag gick faktiskt hela vägen dit, hör och häpna) på möte på ungredaktionen, för att sedan komma hem och däcka på soffan och i och med det missa Boston Tea Party och min älskling Patrik Norqvist. Efter min powernap kunde jag inte somna förrän klockan fem på morgonen och hann därför plöja igenom både Bergsprängardottern som exploderade och Mio min Mio. Den sistnämnda är ju ganska mysig, men vad är dealen med alla namn? Jum-Jum, liksom. Eller ’brödet som mättar hunger’. What the fuck?

Idag har jag gjort lite research och förberett intervjuer, och sedan mötte jag upp Foto-Nathalie och Foto-Frida på Arbetsförmedligen och så anmälde vi oss där alla tre. Jag gjorde det bara för mammas skull och för att slippa allt tjat, och som tack för det (och för att jag är en bortskämd skitunge) så fick jag efteråt en fin klänning och en god middag av mother dear.

Efter maten vandrade jag iväg för att jobba, och jag och min brukade knallade runt lite på stan och sedan hjälpte jag henne med att redigera bilder till ett skolarbete. Hon är så cool, min brukare. När vi gled runt där i Umeå centrum började jag förresten tänka på hur kasst och trångt det är i de flesta butiker, som till exempel på Clas Ohlsson där det står en massa korgar med grejer i mitt i gången helt i onödan. Min brukare använder permo istället för sin vanliga rullstol ute på vintern för att lättare ta sig fram i all snö, men skulle hon vilja gå in i en affär är det i princip omöjligt. Det är faktiskt ganska jävligt att det ska vara så.

I morgon måste jag upp tidigt för att göra några intervjuer, hinna skriva två texter och sedan jobba som ledsagare på kvällen. Måste även förbi Arbetsförnedringen igen och lämna in arbetsintyg och sådant från alla jobb jag har haft. Drygt och jobbigt är vad det är. Hur som helst känns livet ganska fint ändå, eftersom jag snart lämnar Umeå för en liten semester. Dessutom har jag träningsvärk i röven för att jag har gjort mina röv-övningar ordentligt. Ska den vara stor kan den ju i alla fall vara spänstig, tänker jag. Anna Skipper hade varit stolt.

Förresten. En töntig sak som jag tänkte på idag och som ni alla borde spana in är de klyschiga texterna som står under bilderna på brudarna som ska vara med i Umeås luciatåg. ’Lucia sprider ljus och värme till både gammal som ung och därför är det min favorithögtid’, typ. Lol, give me a break. Man får ju inte ens presenter.

Nu ska jag sova.