Hej, hej.

Det var fan ett tag sedan, men nu är jag i alla fall tillbaka och redo att blogga. Sitter hos Lars i Lindesberg och har just käkat resterna av pizzan från igår. En riktigt hälsosam jävel som till och med hade strips på, som om den inte var tillräckligt onyttig sedan innan, liksom. Lars ligger och tittar på hårdrocksvideos på MTV och äter vitlöksbröd och dricker mjölk. Ganska gullig är han. Smetar lipsyl på mina läppar och säger att han är så himla kär i mig och sånt. Skäggig är han också. Igår när han hämtade mig i Örebro kände jag knappt igen honom på grund av skepparkransen, men nu börjar jag vänja mig vid att han ser ut att vara tio år äldre än vad han egentligen är.

Tågresan ner var förresten väldigt spännande som vanligt. En väldigt överförfriskad man såg mig inte i den nedsläckta vagnen och råkade sätta sig på mig. Sedan tyckte han väl att jag var så himla trevlig att han satte sig på platsen mittemot mig och började surra medan alla irriterade passagerare försökte sova och skrek åt honom med jämna mellanrum. Grejen med den här mannen var bara att han var så sjukt sugen på att provocera, så varje gång någon skrek åt honom att han skulle hålla käften gjorde han tvärtemot. Vid ett tillfälle tog han till och med upp sitt munspel och spelade en lång stund medan människor sprang åt höger och vänster för att hitta konduktören för att få honom avslängd. Själv tyckte jag mest synd om denna trasiga människa, trots att han sa en hel del äckliga grejer. Han var närmare sextio år och flintskallig men hade en tjugotvå år gammal flickvän som var heroinist som han skulle åka och hälsa på, och han pratade hela tiden om hur han lämnat sin fru för att han gillade att knulla småflickor. Men han sa en hel del roliga saker också, som till exempel att han inte litar på kvinnor i klimakteriet, att hans bästa vän var en artonårig kille som hette Skata eller att han skulle åka till Norge och köpa en kastyxa eftersom han inte gillar att stå i kö och att kastyxor är utmärkta att använda då (han ritade sedan en bild på en kastyxa som jag fick i present). Men det mesta han berättade var bara jävligt sorgligt. Typ allt om hans alkolism, om hans döda föräldrar eller hur han älskade sina tre söner så mycket att hjärtat nästan gick sönder, men att en av dem inte ville ha någon kontakt med honom. Han hade förresten köpt tre vykort som han skulle skicka till dem, men på grund av att den ena var ’förlorad’ så fick jag det vykortet i present, och det ligger nu i min väska tillsammans med bilden av kastyxan och en annan lapp som han med knagglig handstil har skrivit ner titlar på olika böcker som han tyckte att jag skulle läsa. Jag vet att alla i vagnen var irriterade på mig också för att jag svarade honom då och då, men vad fan, det är bara så jävla svenskt att ignorera folk som man på något sätt tycker är lite obehagliga. Jag kunde bara inte göra det. Dessutom var det ju bara att be honom hålla käften på ett vänligt sätt när han sa vidriga saker, eller låtsas frontkicka honom i magen på skoj. Då blev han tyst ett tag i alla fall.

Nu har jag på mig en färgglad poncho som Lars just trädde över mitt huvud. Varför han har en sådan i sin ägo vet jag inte, men den är ganska spexig i alla fall. Nu ska jag ta mig lite kärlek och närhet. Hörs och störs, lovers.