Hej, hej.

Förra veckan, närmare bestämt i torsdags, sa jag åt mig själv att sluta drömma om att bli journalist, för det kommer aldrig hända. Jag är för konflikträdd, mesig och feg och hatar att trampa folk på tårna, och då går det ju inte. Fast morsan säger att det är något man lär sig, men jag är fan tveksam i mitt fall. Jag är och förblir en tönt.

Det kändes deppigt att skriva det där. Ännu deppigare blir det när jag tänker på att jag är så sjukt fattig också. Men vad fan, lite Onkel Kånkel på det här så kanske allt blir bra igen. Dessutom ska jag inom kort dra på mig arbetarbrallorna igen och jobba som vaktmästare på VK innan jul, och det gör att livet ändå känns rätt muntert.