1. Folk som tycker att det jag skriver är trams, men som läser det ändå och till och med orkar kommentera det. Det är väl klart att mycket av det är trams, men det är min blogg och vad som skrivs i den bestämmer jag. Om ni väljer att läsa trots att ni inte vill så är det ju faktiskt ni som inte har alla hästar i hagen. Sedan kan det ju givetvis vara kul att läsa en blogg bara för att den retar gallfeber på en eller för att den är allmänt värdelös, det vet jag mycket väl hur det är med tanke på att jag läser i princip allt som publiceras i bloggväg. Det jag dock inte förstår är hur man orkar sitta och skriva en kommentar om hur dåligt man tycker att det är, när det är man själv som valt att läsa det. Varför gör man det? För att man är en jävla översittare eller?

2. Folk som tror att jag medvetet försöker att irritera människor, när det enda jag gör är att vara mig själv. Det känns fantastiskt eftersom jag, som är världens mesigaste person som pratar jättetyst och tycker att det mesta jag gör är ganska värdelöst, alltid har drömt om att få vara en nagel i folks ögon, alternativt ’en sketen lite sten som vägrar låta sig skakas ut ur min vänstra sandal, en torr sommar dag’. Det heter förresten ’sommardag’, ni som inte visste.

3. Folk som tror att jag är dum i huvudet, oallmänbildad och inte intresserar mig för den övriga världen bara för att jag gjort ett medvetet val att skriva om mig själv, mitt liv och mina kompisar i min blogg, för att det är ett skönt forum där man inte behöver vara så himla allvarlig hela tiden. Det finns, enligt mig, andra forum där man kan diskutera världspoltik och liknande.