Om Josefin

Om en fantastisk dag att bo i Umeå

Hej, hej.

Vilken otroligt fin dag det har varit idag! Väcktes av Höken klockan tio för att sedan möta upp honom på stan vid halv tolv och gå och käka lunchbuffé på ett kinahak. Där lyckades jag också med bedriften att lägga ner min mobiltelefon i väskan utan att sätta på knapplåset, vilket resulterade i att jag skickade tjugo, förmodligen obegripliga, sms till Age som står överst i min telefonbok. Råkade också ringa några märkliga samtal, tror jag. När vi hade käkat klart gick vi mest runt i olika affärer och provade lustiga huvudbonader och peruker (bilder kommer ikväll när Höken slutat jobba), och sedan satt vi mest i solen på Apberget och glodde på folk som gick förbi tills Höken var tvungen att knata till sitt jobb som kock på Angelini.

Medan vi satt på Apberget försökte Höken hitta några snygga tjejrövar på stan, men verkade inte lyckas. Sysslar alla karlar med sånt? Jag frågade förresten om han tyckte att jag hade en snygg röv, men det ville han inte säga, eftersom han aldrig spanat in den. Jag som var så nyfiken! Men det är nog förresten bra, för vi har ju aldrig varit någonting annat än ruggigt bra polare.

Nu är det förresten helt bestämt att jag och världens bästa reskamrat, Lovisa, sticker söderut på tisdag. Jag ska träffa en mighty fine man (samma som jag träffade i Stockholm, om ni undrade), minsann. Åka lite lastbil, svinga några bägare och lyssna på rock ’n’ roll. Fan, rock ’n’ roll är precis vad hela den här resan kommer att bli. Längtar nästan ihjäl mig.

En kommentar

  1. fyrabarnsmamman

    …nu är det så här att jag går in på din sida varje dag, om jag inte ligger i magsjuka eller något sådant.
    Jag gläds åt dina framgångar och biter förtvivlat på min tumnagel när du har uppförsbacke. Det känns lite ledsamt att gå omkring och vänta på att få veta någonting om ”en mighty fine man”. Vill ju veta om det är ett stolpskott så att jag kan lägga huvudet på sne medan jag skriver några tröstande rader, eller sitta och le gillande och tralla lite för mig själv och för din skull. Du vet vad man brukar säga: ”Det man delar får man behålla.”
    Det borde gälla i detta fallet tycker jag… Kram/ Katarina

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.