Hej, hej.

Spännande kväll indeed! Till en början vandrade jag omkring ensam i centrum och kollade läget på Kulturnatta i väntan på Glesbygd’n och Thomas Di Leva som jag skulle recensera, men fick efter en stund sällskap av världens underbaraste Lovisa (även kallad Beige-Iris) innan hon drog på spelningen på Verket som egentligen även jag hade velat gå på. Nu sitter jag och väntar på att hon ska ringa samt komma och hämta mig här hos morsan så att vi i samlad trupp kan åka till min lägenhet och sova.

Det kom förresten fram en karl till mig på Di Levas spelning och kände igen mig från Ungjävlar, vilket var mycket märkligt. Visserligen känner jag igen honom också, men det är för att han ville ha min autograf efter en av våra spelningar back in tvåtusentvå, och det är ju fan inte så ofta det händer. Men alltså, jag ser ju verkligen inte ut som jag gjorde för sex år sedan (och tack gode Gud för det), så hela grejen var fan rätt galen.

Därefter kom även den mystiske mannen fram till mig (som jag nämnt i bloggen några gånger), som ju i och för sig inte alls är speciellt mystisk egentligen (han heter Joel och är journalist och har lärt mig allt jag kan om ekonomi och att starta egna firmor och sådant), och jag tandställningsläspade fram lite om vad jag tyckte om Di Leva, och sedan surrade vi även om att dricka kaffe innan han flyttar söderut. Det har vi i och för sig snackat om rätt länge, men det är en sådan där grej som man aldrig tror ska bli av. Han är ju trots allt en mystisk man, liksom.