Hej, hej.

Det tar tydligen fem timmar och fyrtiofem minuter att åka från Umeå till Sveg, och då har jag och Lovisa ändå inte lagt till flamspauser, kisspauser och matpauser. Dessutom är jag en sådan där människa som aldrig kör fortare än det är tillåtet, bland annat på grund av att jag skulle skära halsen av mig själv med en morakniv om jag blev av med körkortet. Detta innebär alltså att det kommer att ta en jävla tid och att det därför behövs en massa bra skivor, så just därför gör jag nu världens bästa blandskivor bland annat innehållandes Linda Bengtzing, Kicki Danielsson och Amy Diamond (’Like a shooting staaaaar, you shine brightest of them aaaaaaall!’). Dra mig baklänges på en liten jävla vagn vad roligt det ska bli, det här.

En annan trevlig grej som jag ser fram emot är redaktionsfesten nästa vecka. Vi ska tydligen åka räkbåten, och när jag berättade detta för Lovisa föreställde hon sig en eka där alla satt och trängdes med en skål räkor i knät. Hon är lite knäpp, men å andra sidan kommer hon ju faktiskt från Skellefteå också. Pihi, pihi. Hur som helst så är jag lite nervös över det här med räkor, eftersom jag upptäckte tjusningen med skaldjur så sent i livet och därför inte vet hur man gör när man skalar de små liven. Visst måste man göra det själv om man åker den där båten? Eller? Jag vill helst inte lära mig heller, så jag hoppas att jag återigen ska kunna utnyttja min unga ålder, se lite ledsen och korkad ut och att någon på redaktionen kommer till undsättning. Typ Ingvar Näslund, han är alltid så himla snäll och hjälpsam. Vad säger du, mannen?

Nu ska jag diska, ringa Fred och sedan börja tänka på refrängen.