Hej, hej.

Allas er favorit är hemma igen efter en jävligt festlig tripp. Jag punktar upp lite vad jag har haft för mig, för det blir lättare så. Håll till godo:

1. Jag och Lovisa satte oss i bilen kring halv elva igår förmiddags och jag delgavs informationen om att jag inte hade tillåtelse att köra hennes föräldrars bil. Skönt. I stället var det min absoluta favorit-fartdåre från apstaden som körde och låg i hundrasextio mest hela tiden och nästan fick oss dödade i Sundsvall. Vi hade väldigt roligt i bilen och lyssnade bland annat på Svenne Rubins och gjorde korta stopp för förtäring, utsöndring och trams.

2. Helt plötsligt fick vi veta att det inte var till Sveg vi skulle, utan till ett ännu mindre ställe som heter Hede där festivalen minsann skulle äga rum i Folkets Park. Väl framme så blev det kramkalas, några öl och sedan slappande på hotellrummet som Fredrik fixat till mig och honom.

3. När vi satt i logen knallade helt plötsligt Gula Gubben in – en snubbe som är känd för att han brukar spexa och vandra omkring på Sveriges alla festivaler. Ni som har läst min blogg ett tag, alternativt mina krönikor i VK, har kanske läst att jag kallat en annan karl för Gula Gubben också (ni vet han i gul träningsoverall som bjöd upp mig när jag var på styrdans en gång och tryckte sin halvledsna penis mot mitt ben under två danser), men Gula Gubben i Hede var alltså the real shit och inte en snuskfarbror med halvbånge från Bollstabruk. Hans uppgift under festivalen var, förutom att uppträda själv, även att presentera alla band genom att läsa upp dikter som han skrivit om dem. Dikten om Accidents var mycket fin, men ännu bättre blev det när han även skrev en dikt om mig och Fredrik, och om hur Fredrik varit deprimerad under hela dagen, men att han blev glad när jag till slut dök upp. Inte ett öga var torrt, ska jag be att få tala om.

4. Klockan tolv klev Accidents upp på scenen för att bjuda trettio fjortonåringar på ångvälts-rock ’n’ roll (det var disco i Sveg, så självklart ville alla dra dit istället för att se ett av Sveriges bästa band). Undertecknad stod i gräset och vinglade i högklackat nedanför scenen, och skrålade med tills hon lät som någon som druckit whiskey till frukost, lunch och middag i hundrafemtio år. Efter spelningen hängde vi i logen, och Lovisa frågade om något från min väska (minns inte vad, eller om det exakt var så det gick till, men jag tror det). Jag öppnar väskan och plockar upp en ölburk. En öppnad sådan. Som Fredrik har lagt där av någon outgrundlig jävla anledning. Tack för den, nu luktar allt jag äger malt, humle, jäst och vatten (men jag hjärtar dig hemskt mycket ändå, din tratt).

5. Kring halv två eller något så gick jag och Fredrik till hotellrummet, och jag somnade ganska precis på en gång, men vaknade efter en stund av att Fredrik garvade för att jag pratat i sömnen och sagt följande: ’Du behöver inte bry dig om att stava rätt och så, för redaktören läser igenom texten ändå’. Bra sagt av mig, tycker jag.

6. Vaknade, käkade hotellfrukost och gick sedan tillbaka till hotellrummet och avskedskramades. Vid halv elva drog Accidents med crew tillbaka till Örebro, och jag och Lovisa gick till bilen och hängde ett tag innan vi också började köra hemåt. Väldigt mycket mer lagligt den här gången, faktiskt.

Det var ganska långt ifrån allt, men jag tror att det räcker såhär. Nu har jag en krönika som jag måste skriva klart.